Vardag med barn

Långpromenad

2012-03-10T22:00:00.000+01:00

Idag har jag gått en lång promenad, nämligen från Mälarhöjden till Nationalmuseum. Jag gick strax efter att vi ätit lunch och bestämde att första stoppet skulle bli Liljeholmen. Där stannade jag och handlade lite mat och passade även på att ge Lissan mellanmål, sittandes på en parkbänk eftersom det var fullt på de kaféer som jag passerade, innan jag fortsatte gå över Liljeholmsbron och Södermalm.

Nationalmuseum siktas

Efter att ha gått igenom Gamla stan och konstaterat att det knappast fanns plats för en barnvagn på Vapiano gick jag vidare tills jag såg Nationalmuseum på andra sidan vattnet.

På väg till Nationalmuseum

Då var klockan fyra och jag bestämde mig därför att jag skulle gå till restaurangen inuti Nationalmuseum och ge Lissan kvällsmat. Lissan var inte särskilt intresserad av gröten som jag lyckades snärva till med hjälp av mina nyinköpta ingredienser utan tuggade istället i sig två hela smörgåsar. Inuti Atrium-restaurangen fanns det åtminstone gott om plats, eftersom både museet och restaurangen stängde klockan fem.

Suddig men glad Lissa i restaurangen

Under hela tiden på Nationalmuseum och därefter strålade Lissan mot alla som hon såg. Vi smet upp och tittade på renässansmålningarna en kvart och då fick Lissan dessutom krypa lite.

Favorittavlan för dagen
Jan Massys (1509-1575) Det glada sällskapet

Efter besöket kändes det som att det var dags att åka hem, men dessvärre var det kaotiskt på T-centralen vilket jag en stund senare fick reda på berodde på att just min tunnelbanesträckning var avstängd fram till Mariatorget. Istället gick jag till Stadshuset och tog buss 3 till Slussen därifrån. Just bussresan var lite av en prövning då bussen blev fullare och fullare allteftersom Lissan blev allt vildare. Till slut fick jag ta upp henne i famnen och hålla henne, inklämd mellan vagnen och väggen.

Vid Slussen bytte jag till en ersättningsbuss till Mariatorget, gick därefter förbi Happy India och hämtade lite mat och lyckades till slut komma på en mycket försenat (och förstås alldeles knökfullt) tåg till Mälarhöjden. Lissan som var överlycklig över allt folk, gjorde stor succé och log, skrattade och vinkade åt de andra resenärerna medan jag om sanningen ska fram började känna mig lite sliten. Halv åtta var vi dock lyckligen och väl hemma och Lissan somnade ganska snart medan jag äntligen kunde sätta mig ner med lite mat och en kopp te.

Stora C har åkt till Öland med pojkarna

2012-03-10T10:00:00.000+01:00

Stora C och pojkarna har åkt alldeles ensamma till Öland. Lissan och jag ska vara hemma tillsammans istället, eftersom vi inte tror att Lissan skulle gilla att åka bil så mycket.

Några bilder från Öland som stora C bjuder på...

Från uteplatsen

Inuti huset

Från fönstret i vardagsrummet

Kaotiskt besök på Junibacken

2012-03-09T22:00:00.000+01:00

Vi har varit på Junibacken och sett den nya utställningen "Skrot på Junibacken". I ett svagt ögonblick lovade jag att vi kunde gå till Junibacken på vår lediga fredag, eftersom jag levde i vanföreställningen att de flesta arbetade på fredagarna och att det skulle vara lite mindre folk än på helgerna.

På väg till Junibacken

Ack vad jag bedrog mig. Hade jag fått bestämma hade jag vänt och gått åt andra hållet redan när jag såg kön som sträckte sig från museet till parkeringsplatsen. Sanningen att säga så har det aldrig varit en så lång kö som jag kan minnas.

Barnen väntar tålmodigt

Men, barnen ville förstås inte höra talas om att gå någon annanstans och väntade istället tålmodigt de 45 minuterna i kön.

När vi väl kommit in i tamburen visade det sig att krångel med de finska VISA-korten i kombination med en rysk storhelg hade ställt till det lite extra.

Barnen äter mat

Eftersom vi blev åtminstone en halvtimma sena gentemot vad jag räknat med gick vi rakt till matsalen. Där skötte sig alla tre exemplariskt, även om Caspar mycket entusiastiskt argumenterade för att han hade velat ha pannkakor istället för köttbullar. När han fick äta upp grädden som följde med Casimirs pannkakor lugnade han dock ner sig.

Lissan har fått tag på en kakbit

Lissan åt potatismos och lax (som jag hade tagit med mig hemifrån) och en försvarlig mängd smörgåsar. Precis i slutet av måltiden kom hon dessutom över en liten bit kaka (som jag försökt att muta Caspar med för att han skulle sluta klaga på att han inte fått några pannkakor) vilket gjorde henne mycket nöjd.

Det röda äpplet

Tyvärr tog det roliga slut efter att vi ätit lunch tillsammans. Den nya utställningen var byggd så att det skulle vara roligt för barn att utforska de olika platserna (som borgar, båtar och hus) med små öppningar som var precis lagom stora för två och fyraåringar att åla sig in i. Dessutom fanns det små tunnlar genom utställningen här och där. Om man inte kunde åla eller krypa så gick det däremot väldigt långsamt eftersom det var så mycket folk och eftersom jag dessutom hade en bebis i sjal (eller under armen) så tog det extra lång tid. Så efter sådär trettio sekunder så tappade jag bort pojkarna, och detta trots att de hela tiden höll varandra i handen.

Inuti äpplet

Jag hittade dem en svettig stund senare, men då hade jag hunnit att leta överallt, och dessutom blivit ropade på i högtalaren. När Casimir hade upptäckt att han inte visste var jag var så hade han haffat en i personalen, vilket var anledningen till att utropet efter "Kaschmir och Kaspers mamma" ljöd över anläggningen.

I djungelkojan

När vi hittat varandra igen lekte vi lite inuti Muminhuset innan vi gjorde ett nytt försök med Skrot-utställningen. Till slut gav jag dock upp och konstaterade att det faktiskt inte gick att ha alla tre under uppsikt hela tiden när det var så mycket folk. Halv två var klockan då och jag bestämde självsvåldigt att vi skulle åka hem, något som föranledde stor besvikelse främst hos den äldste sonen (som inom parantes verkligen försökt att hålla koll på både mig och lillebror).

Med ett löfte om att vi skulle åka tillbaka någon gång mitt i veckan köpte jag mig slutligen fri och resan hem gick helt smärtfritt, trots att spårvagnen hade fått en ny sträckning vilket ledde till att vi fick gå till Östermalmstorgs t-bana istället. Pojkarna höll i vagnen hela tiden och i varandra då de åkte de tre rulltrapporna ner till perrongen.

Öppna förskolan - igen

2012-03-06T22:00:00.000+01:00

Öppna förskolan har flyttat tillbaka till Mälarhöjden igen. Hurra, hurra! Ingen kunde vara gladare över detta än jag, även om skälet var lite tråkigt - att det fanns mögel i lokalerna i Axelsberg. Men, som en i personalen konstaterade när hon såg hur lycklig jag var över återflytten "den enes död är den andres bröd".

Lissan leker med spindlar

Så idag har Lissan och jag varit på Öppna förskolan, ett halvt kvarter bort, och förlustat oss. Medan jag åt bulle och drack te till det facila priset av 12 kr sammanlagt så låg Lissan i tygpölen och drog i gigantiska mjukdjursspindlar fastsatta med fjärdrar i taket. (För en bild på hur Caspar leker på ÖF se här).

Detta gjorde vi efter att ha bjudit mormor och morfar på lunch, innan de åkte hem till Mogata igen. Egentligen skulle mormor ha stannat ytterligare några dagar, men eftersom hon blev sjuk kom morfar och hämtade hem henne.

Stora Cs 40-årsfest

2012-03-03T22:00:00.000+01:00

Vi har firat stora Cs 40-årsdag tillsammans med närmaste släkten, ett par dagar i efterskott. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle ha festen på lördagen innan själva födelsedagen, men eftersom jag och barnen var sjuka då blev det ingen annan råd än att flytta fram kalaset.

Förfest

Vi hade bjudit stora Cs bröder, och mellanbroderns familj, mina föräldrar och stora Cs föräldrar vilket var en bra kompromiss eftersom stora C egentligen inte ville ha något firande alls, medan jag hade tänkt mig ett stort fyrtioårskalas.

Buffé

Stora C ville dock ta tillfället i akt att vara nyskapande. Gratinerad falukorv, korv Stroganoff, lax och potatismos, tacobuffé med chicken faijitas var stora Cs förslag till mat. Medan jag avfärdade korvförslagen helt funderade vi allvarligt på laxen och tacobuffén. Eftersom vi inte kunde vara säkra på att gästerna skulle komma precis i tid, föll även laxen ifrån och slutligen försvann även tacos och chicken faijitas då varken jag, barnen eller mina föräldrar tycker om det.

Så det blev det gamla vanliga i alla fall. Potatisgratäng, kallskuret (rostbiff, kalkon och pastrami), några goda ostar, frukt, ostpaj och purjolökspaj och så slutligen sallad med några olika dressingar och bröd.

Familjen hugger in på maten

Mina pojkar äter i och för sig både paj och potatisgratäng men eftersom bjudningen inte var förrän klockan ett så passade vi på att utfordra dem med korv innan gästerna kom.

Som tur var så var gästerna väluppfostrade så ingen av dem klagade på bristen på nyskapande, utan de högg istället in med god aptit på maten.

Stora Cs pappa håller tal

Då vi ätit höll stora Cs pappa ett föredömligt kort och kärnfullt tal där han berättade om hur det var när stora C föddes, och att papporna på den tiden inte fick vara med under själva förlossningen. Stora Cs mamma tillade att det på den tiden var vanligast att mödrarna inte tog hand om de nyfödda barnen på BB, men att hon ingått i en grupp av mammor som fick ha sina barn hos sig på dagarna. På nätterna togs barnen fortfarande om hand på sjukhuset och matades med sockervatten ifall de skrek.

Svägerskan överlämnar paket

Efter att stora Cs föräldrar berättat om hur det var när stora C föddes blev det presentutdelning. En bok om Porsche (som en start på vägen mot drömbilen) blev presenten från minsta brodern. Biljetter till en show med Robert Gustavsson på Cirkus från mellanbrodern och en fin middag och tillhörande barnpassning från föräldrarna. Dessutom fick stora C ett väldigt fint kort, som spelade "Ja må han leva" när man öppnade det och som innehöll 40 kronor i femkronorsmynt från 1972 av sin minsta bror. Både Casimir och Caspar var väldigt fascinerade av kortet och öppnade och stängde det resten av kvällen.

Kusinerna

Alla barnen skötte sig exemplariskt hela tiden. Delvis berodde detta på att vårt Wii-dataspel plockades fram och togs till heder. Eftersom vi har två kontroller kunde pojkarna tävla mot varandra, och de behövde inte heller vänta så länge på sin tur som annars. När de tröttnade på dataspelet övergick de till att leka kurragömma.

Födelsedagsbarnet skär tårtan

Innan kalaset var till ända åt vi förstås tårta och de goda kakorna farmor tagit med sig. För att tillgodose alla smaker så hade jag införskaffat både Budapesttårta och en prinsesstårta.

Logopedbesök

2012-03-02T22:00:00.000+01:00

Idag har vi haft en ledig fredag, som ägnats åt det första besöket hos Eva på Logéum. Att vi slutligen bestämt oss för att träffa Eva, som är logoped beror på två saker. Det första skälet är att lite äldre personer ibland har svårt att höra vad Casimir säger. Det andra att vi fått höra mycket gott om Eva från en förskolekamrats föräldrar som sett att deras dotter fått ett mycket bättre socialt liv efter att ha gått regelbundet till logopeden.

Casimir i väntrummet

Nu är det ju inget större problem med Casimirs tal, utan han har bara svårt att säga "r" och tje- och sje-ljud.

För att Eva skulle se inom vilka områden som Casimir behövde hjälp började hon med att gå igenom alla ljud och dessutom göra en omfattande hörförståelse. Testen av ljuden gjordes på det sättet att hon hade ett stort antal kort, pussel och bilder som Casimir fick använda för att säga en massa ord. Under tiden så prickade Eva av de olika orden på en lång lista - i de fall där han sa rätt blev det ett plus och när han sa fel så skrev hon exakt vad han sa fonetiskt.

Som tur var så blev det till största delen plus bredvid orden - men ord som tjuv, maskin och trådrulle var förstås svårt för Casimir att säga.

Efter genomgången av orden läste Eva en lång saga, där Casimir fick välja den av tre bilder som bäst beskrev innehållet. I början var det lätt, men på slutet så var det påståenden av typen "Pojkens pappa står bakom flickan, som håller ett litet paket, som står bredvid ett runt bord" och så fanns det tre bilder som var väldigt lika varandra. Det var svårt att låta bli att lägga sig i och hjälpa, men jag lyckades stålsätta mig - och Casimir klarade som tur var övningen alldeles själv.

Sje-ljudsövning

Då detta var klart fick Casimir några tips om hur man skulle uttala sje och tje-ljuden. Tje-ljudet i tjuv skulle man säga precis som när man hjyssar med fingret för att någon ska vara tyst, medan man skulle härma ett blåsande moln för att kunna säga sje-ljudet i maskin. Casimir klarade detta galant på en gång.

Praxisalfabetet
(Bild från studentlitteratur)

R var lite svårare dock, och vi fick låtsas att vi var fåglar och säga tttt, ddd, tdtdtd flera gånger utan någon större framgång.

Till nästa gång fick vi i läxa att fortsätta öva på sje-ljuden och r. Eva gav Casimir mycket beröm och sa att han fattade väldigt snabbt och hade gjort mycket bra ifrån sig på hörförståelsen."-Ett smart barn, som jag kan förklara för och som lär sig snabbt" var omdömet, vilket förstås var roligt att höra.

På Pizza Hut

Då vi var klara hos logopeden sammanstrålade Casimir och jag med stora C och de andra syskonen för lunch på Pizza Hut. Caspar åt spagetti (som vanligt) medan Casimir klämde nästan en egen liten pizza.

Helt harmonisk dag

2012-03-01T22:02:00.003+01:00

Idag har varit en sådan där dag som man önskade att man visste innan att den skulle inträffa. Huset har blivit städat, Lissan har sovit förhållandevis länge och varit glad när hon var vaken - och det gick bra att hämta hem pojkarna från förskolan.

Jag tog med mig sparkcykeln och en hjälm och gick sedan till Västertorp. På förskolan satt Caspar på golvet och byggde ett enormt stort och långt torn i klossar, medan Casimir satt en liten bit bort i soffan bredvid föreståndaren och lyssnade när hon läste en saga.

Väl hemma spelade pojkarna en stund med sina datorer och tittade därefter på "Fifi och blomsterfröna" innan de med god aptit högg in på maten, fisk och potatismos, som jag lagat under tiden de tittade på film. Casimir åt två paket med små plommontomater och nästan en hel gurka också, men det må väl vara hänt.

Nästan friska...

2012-02-28T21:23:00.000+01:00

Idag har vi varit nästan friska. Jag, Caspar och Clarissa har till och med gjort en liten utflykt till Skärholmens bibliotek.

Caspar tittar på Molly

För övrigt har vi tittat non-stop på Molly Mus-filmer, den enda filmfigur förutom Fifi och blomsterfröna som Caspar tycker om. Clarissa firade att hon äntligen är feberfri med att göra sitt första riktiga kryp framåt.

Stora Cs 40-årsdag

2012-02-27T22:00:00.000+01:00

Stora C har fyllt 40 år idag. Eftersom barnen är sjuka har vi skjutit på hans födelsedagsfirande tills nästa helg.

Själva 40-årsdagen inledde stora C med att hålla en mycket olycklig Clarissa i famnen medan jag låg hos Caspar. Vid två-tiden på natten bytte vi barn. Ingen av oss sov.

Casimir busar med Clarissa

På morgonen gick jag och pojkarna upp och gjorde frukost till pappa. Stora C fick i och för sig inte några blommor runt koppen, men väl en mycket god fruktsallad bestående av ananas, jordgubbar och blodapelsin.

Stora Cs frukostbricka

En fin teckning på ett polisflygplan blev han förärad av den äldste sonen, som kvällen innan hade haft lite funderingar på vad pappa kunde tänkas önska sig: "Pappa tycker om film, och om böcker. Han tycker inte om att sova och inte om när jag springer och skriker" sammanfattade han själv*. En teckning och ett löfte (som han inte höll) om att "inte springa och skrika" blev presenten.

Casimir överlämnar presenten

Resten av dagen jobbade stora C. Farmor kom hem och hjälpte till med barn och disk så att jag prata ostörd med stora Cs bror, hämta Casimir på förskolan samt åka och handla fyra kassar med mat. Hon gick dessutom iväg på promenad med Clarissa och återvände sedan med två fina pelargoner och en vacker
blombukett till äldste sonen.

Närbild på blombuketten

På kvällen lagade jag Chicken fajitas till stora C (vilket är hans favoriträtt), tittade på den otroligt vackra tulpanbukett som sagda brors familj skickat till honom och funderade på vilken tårta vi skulle äta. En tårta hade stora C med sig från firandet på jobbet, en tårta (eller snarare ett par tårtbitar) hade jag köpt för att tillgodose Casimirs uppfattning om hur en tårta ska se ut och så hade jag och pojkarna slutligen bakat en.

Blombuketten från Jönköpingsfamiljen

Stora C åt mat med god aptit, men struntade i tårtan, och drog sig snart ner till källaren för att fortsätta jobba. Jag, Casimir och Clarissa avslutade kvällen med att titta på ett helt gäng med Molly Mus-filmer.

*Jag frågade vad mamma tycker om och fick svaret: "Mamma tycker om att sova och att gosa. Å så tycker hon om att prata med pappa"

Frubergsgrottans omgivningar

2012-02-26T22:00:00.000+01:00

Idag har vi varit och besök omgivningarna kring Frubergsgrottan. Om man ska vara riktigt noggrann så har vi alltså inte besökt själva grottan (eftersom det behövdes klätterutrustning till detta) men vi har sett omgivningarna. Dessutom fanns det en stor mängs smågrottor och skrevor att klättra i, så småpojkarna förstod aldrig att vi inte kom in i själva huvudgrottan.

Utanför Frubergsgrottan

Inte så uppmuntrande anslag utanför
(och nej, stora C var inte intresserad av mossan...)

Stora C hade nog egentligen trott att han skulle ha kunnat ta sig till grottan i alla fall. En av öppningarna finns nämligen i vattnet, och han hade räknat ut att han skulle kunna krypa på isen för att ta sig in. Isen var dock inte tillräckligt tjock för detta (och med förlov sagt så kommer ingen is någonsin att vara tillräckligt tjock för min make) så han får fortsätta att drömma om grottan - eller skaffa sig klätterutrustning.

Ingången till grottan?

Barnen då? Tja, anledningen till att vi åkte ut för att besöka grottan är att de fortfarande är sjuka, gnälliga och medtagna. Casimir har frisknat till, men en veckas hög feber och att tappa nästan två kilo har tagit honom hårt. (Nu väger han 16 kg till sina 104 cm - och knäskålarna står ut.) Caspar är febrig, lättstött, hostig och trött. Clarissa har slutligen insjuknat, och gjort det med besked vilket tog sin början i att hon "ylade" olyckligt hela natten mellan lördagen och söndagen. Hög feber, hosta och ett mycket dåligt humör kom som ett brev på posten. Resultatet blev att vi helt enkelt var tvungna att hitta på något, och att ta oss ut.

Så, efter omständigheterna gick utflykten riktigt bra. Kokt korv med bröd (stekt sojakorv till mig), lite drickyoghurt och juice samt några halstabletter gjorde att vi både kunde äta lunch och fika utomhus.

Korvlunch

Medan pojkarna klättrade runt bland klipplocken gick jag och Clarissa en promenad och tittade på omgivningarna.

Vägen vid Frubergsgrottan

Då jag kommit tillbaka med vagnen så fikade jag och barnen (läs de fick var sin tablettask) medan stora C fick tid att försöka ta sig in i huvudgrottan på ett par olika sätt (varvid han misslyckades med samtliga).

Mina pojkar

Utflykten avslutades med att vi åkte och tittade på slottsruinen som fanns en bit bort. Vid det laget var barnen dock så trötta att vi bara stannade till och därefter bestämde oss för att återkomma för att leka vid ett senare tillfälle.

Slottsruinen

Själv tyckte jag inte (om jag ska vara helt ärlig) att Frubergsgrottorna, och dess omgivningar passade så speciellt bra som lekplats. Det var oerhört brant, och det fanns inte någon skog mellan bergsmassivet och bilvägen.

Mer influensa

2012-02-25T22:00:00.000+01:00

Igår och idag har varit två sjuka dagar i familjehistorien. Medan Casimir fortfarande ligger högt ovanför oss andra i temperatur är han den mest opåverkade. Caspar och jag som ligger på 38, 5 ser mer döda än levande ut.

Eftersom gårdagen var fruktansvärd - gråtiga, lättstötta, och gnälliga barn* och en väldigt sjuk mamma som skulle passa dem så kände vi allihop att vi var tvungna att dela på barnen en stund på kvällen. Jag och Casimir åkte därför till Skärholmen och inhandlade några jackor (och en del andra kläder) på kvällen. Det gick bra förutom att Casimir tröttnade efter en stund och la sig på golvet i klädbutiken, medan jag höll på att svimma på apoteket. Hå hå ja ja, men Alvedon måste vi ha!

Mer glass till folket

Happy Meal

Idag har jag gjort om samma utflykt med Caspar och köpt en identisk jacka som storebror - och en identisk mössa också.

*Clarissa är fortfarande inte sjuk, vad vi vet, men hon sympatiskrek hela dagen.

Influensa

2012-02-23T19:33:00.000+01:00

Vi har influensa hela familjen - utom stora C som varit smart nog att vaccinera sig den här gången. Själv hade jag tänkt att vaccinera mig men snålheten bedrog visheten då jag aldrig lyckades ta mig till Axelsbergs vårdcentral i tid (onsdagar mellan 15-17) för att få gratissprutan. Nu har jag förstått att jag antagligen hade kunnat ta mig till vilken vårdcentral som helst, men det är ju så dags. Stora C å andra sidan blev vaccinerad i jobbets regi, så det var ju lite lättare för honom.

I vilket fall som helst är vi sjuka nu och för ovanlighetens skull är det Casimir som varit mest illa däran. Sedan i söndags natt har han haft 39,6 på nätterna då han vaknat. Konstigt nog har febern gått ner på dagen och legat runt 38,5 istället. För att få ner febern på natten har jag gått upp med honom och gett Alvedon, vilket genast fått till följd att han piggnat till och blivit hungrig. Flera nattliga fikastunder och lite filmtittning har blivit resultatet. Själv har jag sovit sämre än vanligt då jag i ungefär en veckas tid haft svårt att sova - och att somna om. (Jag skriver detta för att jag vet att man kan bli galen av för lite sömn och så att ni ska veta vad som hänt ifall jag plötsligt börjar yra om gröna Marsianer.)

Mitt-i-natten-fika

Igår onsdag så började vi dagen med att gå till vårdcentralen och undersöka Casimir. Han skötte sig exemplariskt och lät till och med läkarstudenten lyssna på hjärtat och klämma på magen. Eftersom streptokockprovet inte gav utslag så drog läkarna slutsatsen att Casimir fått influensa och att det förhoppnings skulle gå över de närmaste dagarna.

På eftermiddagen var det min tur att få frossa, feber och illamående. Som tur var så hade farmor och farfar hämtat Caspar på förskolan så jag och Casimir kunde gosa i sängen medan Lissan mycket missnöjt lekte bredvid.

När farmor hörde att vi var sjuka fick Caspar sova över hos dem. Dessvärre insjuknade även han och började kräkas mitt i natten.

Nu väntar vi bara på att Lissan ska bli sjuk också. Hon har varit ganska missnöjd de senaste dagarna, så till den grad att jag är evigt tacksam till farmor som bara bytte barn och passade henne idag istället. Casimir och jag har blivit lite bättre, medan Caspar har fått behålla maten efter en dos Alvedon. Så det finns hopp för den ynkliga familjen.

Astmaundersökning

2012-02-21T22:00:00.000+01:00

Idag har varit en sådan där dag när allting har kört ihop sig. Casimir är nämligen sjuk sedan några dagar tillbaka, vilket förstås ställer till det då jag samtidigt hade en astmaundersökning inbokad och det dessutom råkade bli jour (vilket betyder att vår familj måste gå in och arbeta) på förskolan.

Som tur är löste sig situationen med hjälp av lite pusslande. Medan farmor och farfar passade Casimir och Lissan så följde stora C med Caspar till förskolan och satte därefter igång med att laga pasta och köttfärssås till barnen. Själv åkte jag till till Kungsgatan (och Stockholm Heart Center) för en spirometriundersökning.

Bagel Street Café

Eftersom jag är så urdålig på att hitta och inte vågade ta några risker var jag så tidig att jag hann fika lite innan undersökningen. Precis tvärt emot mottagningen låg Bagel Street Café som visade sig vara en riktigt trevlig bekantskap. För första gången sedan mitt amerikabesök åt jag en Bagel och förflyttades genast tillbaka till New York. Bageln var färsk, varm och nygjord och smakade exakt likadant som i det stora landet i väster. Då jag tuggat i mig min Bagel tog jag med mig koppen med te och gick tvärs över gatan till mottagningen.

Själva undersökningen gick till så att jag fick blåsa i en maskin, på lite olika sätt, i över en timmas tid. Lite skojigt var det eftersom maskinen såg precis ut som "Skrikextraktorn" (som används till att dra utvinna energi från barnaskrik) från Disney-filmen Monsters Inc. "-Säg hej till Skrikextraktorn!" sa jag spontant när jag såg den, men sköterskan som skötte den hade inte sett filmen och tittade bara underligt på mig. (Jag fick henne att lova att se filmen så småningom).

Skrikextraktorn

Dessvärre hade jag svårt att inte hyperventilera när jag skulle blåsa i masken vilket gjorde att jag var svimfärdig hela den dryga timman. När jag därefter skulle andas i en annan maskin så var jag så borta att jag fick ta paus med jämna mellanrum för att inte försvinna bort alldeles. Armar och ben kändes till exempel väldigt konstiga.

Resultatet av undersökningen blev att jag antagligen inte har kronisk astma, utan bara astma vid förkylning, allergi och ansträngning. Utfallet blev nämligen exakt lika, oavsett om jag fått medicin eller inte. På det hela taget kunde jag alltså andas ut, i dubbel bemärkelse.

Efter undersökningen åkte jag direkt till förskolan och löste av stora C som lagat mat och diskat under dagen. Själv fick jag tillbringa några timmar i barngruppen och sjunga, läsa och leka med barnen.

Örnen och björnen i Tullinge

2012-02-18T22:00:00.000+01:00

Jag och pojkarna har varit på dockteater på Tullinge bibliotek. Pjäsen som spelades var "Örnen och björnen" med Dockteaterkollektivet. Vi var i senaste laget till biblioteket då vi bland annat blev tvungna att tanka på vägen, då bensinen började att ta slut.

Tre minuter innan teatern började sprang vi dock upp för trapporna till biblioteket och hann till och med hänga upp kläderna innan vi blev insläppta. Teatern var från tre år, så egentligen var Caspar i minsta laget, men det fungerade ändå bra.

Björnen (alias Andreas Braula)

Örnen och björnen handlar om Skunken och Björnen som lever sitt liv instängda i djurparken samtidigt som de drömmer om livet i skogen. En dag hittar de ett ägg som björnen tar hand om. När ägget kläcks smider skunken en plan som går ut på att fågelungen ska växa upp till en stor örn som kan lyfta henne över djurparkens stängsel och murar. Fågeln är förstås inte någon örn, egentligen, och skunken blir mycket besviken när hon till slut inser detta. Som tur är så löser det sig till slut och pjäsen slutar med att skunken, björnen och örnen rymmer tillsammans.

Suddig bild på skunken (Amanda Magnusson)

Båda pojkarna blev väldigt tagna av pjäsen. Casimir hade lite svårt att smälta att björnens mamma blivit skjuten i samband med att björnen blivit infångad till djurparken, men hade i övrigt inte några problem med handlingen. Möjligen var han lite besviken över att örnen var så liten. (Casimir köpte aldrig att det där med att det inte var någon örn).

Närbild på björnen

Caspar var fascinerad av skådespelarna, men rädd för björnen som var stor och vresig. När björnen kom fram gömde han ansiktet i mitt bröst och ville helst inte titta på den.

I vilket fall som helst var skådespelarna väldigt duktiga och det var en upplevelse att se pjäsen, både för mig och barnen. Att vi var på ett bibliotek hade ju dessutom den fördelen att vi kunde stanna en stund efter föreställningen och läsa några böcker.

Bokläsning på Tullinge bibliotek

Senare på eftermiddagen åkte vi och handlade (lördagsgodis bland annat) och på kvällen kom farmor och farfar och vaktade barnen så att stora C och jag kunde åka till Gamla stan och äta middag på tu man hand.

Albylunch och barnkör

2012-02-15T22:00:00.000+01:00

Idag har varit en spännande dag, eftersom jag och barnen hunnit med så många olika saker.
På förmiddagen var jag och Lissan bjudna på lunch hemma hos farmor i Alby. Förutom farmor var det en gemensam vän Susann och hennes ettåring där, vilket var trevligt både för mig och Lissan. Till en början var Lissan lite ilsken och avvaktande, men efter en stor portion mat och fruktpuré, blev hon solskenet självt.

Innan lunchen passade vi på att gå en promenad och titta på omgivningarna. Det blåste och yrde en del snö, men jag (som räknade med att vi skulle gå ut och gå) hade både päls, tights under byxorna och ylletröja på mig.

Farmor och Susann med barnvagnar

På vägen tillbaka till farmor och farfars radhus passerade vi några av höghusen. Jag tyckte det var roligt, eftersom jag nästan aldrig gått där. När jag är ute och går med barnvagnen blir det oftast Djurgården eller Mälarhöjden med omnejd, några andra förorter (än min egen) ser jag sällan.

Albypromenad

Alby hade i alla fall blivit mycket trevligare på de åren som förflutit sedan jag gick där senast. Höghusen hade målats om, nya lekparker anlagts och flera nya skolor och förskolor såg jag. Speciellt imponerad blev jag av Förskolan Ugglan, en helt rund förskola som vi passerade. (Läste sedan att förskolan, som vunnit pris för sin arkitektur, kostade 60 miljoner att bygga.)

Då vi kommit hem från den uppfriskande promenaden fick vi god grönsakssoppa. Lissan passade på att äta ytterligare en portion mat då och verkade tycka lika mycket om soppan som de vuxna, vilket var lite roligt eftersom den var förhållandevis välkryddad. (Casimir åt inte något som var starkt som bebis, något som fortfarande hänger i. Det kan vara hur surt som helst, men inte ett endaste dugg starkt).

Lek efter barnkören

Efter att ha umgåtts och lekt en stund lämnade jag Lissan till farmor och åkte för att hämta de vilda pojkarna till barnkören. Den här gången gick det betydligt bättre än förra gången att sjunga, även om Casimir var lite blyg till en början. Caspar var dock glad och satt rak i ryggen och deltog med hjärtats lust, vilket med förlov sagt var något helt annat än förra gången.

Fruktsallad med blodapelsin

På kvällen var jag ensam med pojkarna och vi hade det helt igenom lugnt och harmoniskt. Pojkarna badade, spelade på sina iPads och tittade en stund på film. Innan vi gick och la oss gjorde Casimir och jag fruktsallad.

Alla hjärtans dag

2012-02-14T22:00:00.000+01:00

Vi brukar inte fira Alla hjärtans dag men idag överraskade mig stora C med en bukett rosor och en liten chokladask, som pojkarna snabbt högg in på. Han tillkännagav utan omsvep att han köpt presenterna i vår egen butik på väg hem från tunnelbanan, men vad gör det? Blommor är blommor och choklad är choklad - och mig veterligen är det första gången jag fått det.

Rosor och choklad

Pojkarna och jag ville inte vara sämre och bakade därför en mjuk pepparkaka till pappa. (Alltså en sockerkaka som smakar pepparkakor). Även denna åts till största delen av pojkarna. Lissan fick, om sanningen ska fram, också tag på en liten bit kaka.

Dopfest i Mälarhöjdens kyrka

2012-02-12T22:00:00.000+01:00

Idag har vi varit på dopfest i Mälarhöjdens kyrka, en gudstjänst då man firar dem som döpts i församlingen under året. Vi hade fått en speciell inbjudan eftersom Clarissa döptes under året, om så inte i kyrkan i fråga.

Barnkören (för årskurs 2 och 3)

Eftersom en av kyrkans barnkörer uppträdde, var bänkarna fullsatta med barnfamiljer. Tvärs emot oss satt till exempel två olika grannar och tittade när barnen sjöng.

Maria predikar

Lite extra roligt var det för mig eftersom det var prästen Maria och församlingspedagogen Mia som höll i gudstjänsten. Båda känner jag väl, och sedan flera år vid det här laget. Mia är dessutom ledare för såväl babysången och pojkarnas barnkör "Molntussarna".

Årets dopbarn

Dagens övning var en familjegudstjänst vilket innebar att innehållet var anpassat för barn. Det fungerade dock inte så bra, eftersom det var så många barn i så olika åldrar i kyrkan. (Pingstkyrkans söndagsskola, indelad i åldersgrupper är mycket bättre tycker jag.) Caspar blev dessutom ledsen och avundsjuk på att Clarissa hade napp och inte han, vilket gjorde att stora C gick ner till församlingsvåningen med honom efter en stund. Tyvärr innebar detta också att han inte fick se Clarissa kallas fram och hälsas välkommen av församlingen, tillsammans med de andra bebisarna. Casimir, som hade stannat med mig, fick ta kort istället (vilket gör att perspektivet blir lite konstigt eftersom bilden är tagen nerifrån).

Pojkarna leker i församlingsvåningen

Efter nattvarden tröttnade även vår lilla gumma på tillställningen och tillkännagav högljutt att hennes lunchtid var passerad mer råge. Resten av familjen sällade sig därför till stora C och Caspar i församlingsvåningen, varvid jag upptäckte att jag glömt att ta med mat till Lissan.

Båda fokuserat på sitt

Som tur var fanns det mellanmål i skötväskan (och hos mamma) så efter en stund var Lissan solskenet självt igen.

Tårtfest

Efter en stund anslöt resten av församlingen och alla, barn som vuxna, högg in på tårtan. Till och med Casimir åt en bit, hungrig som han var.

Mälarhöjdens kyrka

På eftermiddagen bjöd vi farmor och farfar på rekordsen lunch hemma i Mälarhöjden. De hade varit och tagit hand om serveringen i sin kyrka i Tumba, och var nog minst lika hungriga som vi. Kycklinggryta och ris stod på menyn, vilket var väldigt uppskattat. Trots att jag inte åt av grytan så åts varenda dugg upp, imponerande med tanke på att jag använt snudd på ett helt kilo kycklingfilé.

Tårta igen

När vi ätit upp lunchen fortsatte vi med en egen liten dopfest med Dajmtårta, kex och vindruvor. Casimir var vildare än vildast, men med tanke på hur väl han uppfört sig i kyrkan så behövdes det väl för jämnvikten. Så fort farmor och farfar gått så förvandlades dock båda pojkarna till små änglar, vilket de fortsatte att vara resten av kvällen.

Barnboksläsning på Tumba bibliotek

2012-02-11T22:00:00.000+01:00

När barnens snälla farmor såg att det var en barnaktivitet på biblioteket i Tumba (en söderförort i närheten av deras hem) idag var hon snabbtänkt nog att ta en gratisbiljett till oss. Aktiviteten var en författaruppläsning av barnboken "Trädet är en hemlighet" samt efterföljande diskussion och skapande verksamhet. Eftersom högläsningen var från tre år (och vi dessutom tyckte det kunde vara bra att skilja på pojkarna lite) åkte Casimir och jag själva till Tumba, och lämnade pappa och syskonen att bygga en brandstation i lego hemma istället.

Framsidan på boken

Efter att ha kört till Tumba i racerfart hittade vi till slut till biblioteket, som var stort, nytt och fräscht. Casimir och jag fick sätta oss på golvet tillsammans med tre andra mammor och barn. Författaren Mia Maria Güettler, som visade sig vara en förtjusande ung kvinna, läste därefter ur boken med stor inlevelse. Casimir hade nog aningen svårt att sitta helt still, men han lyssnade uppmärksamt och var utan tvekan snabbast och bäst på att hitta svar på frågorna som Mia kastade ut ibland. Att det var just en flamingo och en leopard på framsidan av boken såg han till exempel omedelbart.

Mia Maria Güettler läser högt

Efter att ha lyssnat på sagan fick barnen lov att tillverka sina egna hemliga träd. (Diskussionen om fantasiplatser hoppades över då inget var barnen var ett dugg intresserad av detta). Om sanningen ska fram misstänker jag dock att mammorna hade det roligast, och själv tyckte jag att mitt träd blev väldigt fint.

Casimir tillverkar ett hemligt träd

På vägen hem från Tumba åkte vi förbi Skärholmen, handlade lite och skaffade det livsnödvändiga lördagsgodiset. Väl hemma invigde Caspar sin lilla barnmöbel med att bjuda på fika med godis, saft, bullar och kex.

Caspar och Casimir fikar (säg apelsin)

Lissan sov nästan hela kvällen, vilket skulle straffa sig, visade det sig. Dagen avslutades med supersen middag där pojkarna fick önska sig var sin rätt. Pommes frites (alias potatisklyftor i ugn), omelett och korv blev det till slut.

Fredag på Naturhistoriska

2012-02-11T09:31:00.001+01:00

Stora C och jag har blivit vänner med Naturhistoriska Riksmuseet, vilket i praktiken innebär att hela familjen får gå dit hur ofta vi vill under ett helt år för 250 kr. Väldigt förmånligt, tycker jag, speciellt med tanke på att ett inträde till leklandet Busfabriken går på lika mycket.

Robotgiraff

Så idag bestämde jag att ta barnen med mig och återuppleva Robot Zoo-utställningen. För att få en gratis parkeringsplats så såg jag till att vi var där när museet öppnade, vilket också hade den fördelen att vi fick tio minuter på robotutställningen innan horderna av skolklasser började strömma in.

Casimir framför gräshoppan

Näbbdjursrobot

Jag fick också tillfälle att prata med den ansvarige för utställningen, som (när jag sa att jag tyckte att museet kunde gjort mer reklam för utställningen) berättade att utställningen drog i snitt sex tusen besökare i veckan. Under jullovsveckan hade det tydligen varit inte mindre än 17 000 människor som sett robotdjuren. Och reklam hade de visst gjort, anmärkte han, på alla bussar och i tunnelbanan. Det hade blivit en sådan succé att utställningen till och med hade blivit förlängt en månad till.

Lissan klappar Bäver
Om man tittar noga kan man nästan se i Lissans
ögon att det är Casimir som tog kortet...

När vi varit en stund och undersökt robotarna började de första skolklasserna anlända och vi gick vidare till de andra utställningarna. Innan vi gick ner till matsäcksrummet tillbringade pojkarna tid med att "sortera småkryp" medan jag fräschade upp mina svampkunskaper. Manderriska, grönkremla, smörsopp och mandelkremla - jag fick faktiskt alla rätt redan vid första försöket.

Krypsortering

Svamptest

Efter detta var det dags för den medhavda lunchen. Denna gång hade jag kommit ihåg allt, utom tallrikar. Då nöden inte har någon lag (med tre hungriga barn vid bordet) så gick jag in i restaurangen och lånade några. Jag hade ändå en plan för ett restaurangbesök, lite senare, så jag tyckte det jämnade ut sig.

Fullt i matsäcksrummet

När vi ätit vår lunch ägnade vi resten av tiden åt favoritutställningen "Liv i vatten", samt "Den sinnerika människan" och "Jordens skatter". Casimir börjar bli riktigt duktig på att känna igen fiskar, även om jag starkt misstänker att han "fuskar" och läser namnen på skyltarna. I vilket fall så kände han igen lax, gädda och abborre. Fredagsglassen i restaurangen hann vi förstås också med, och en mjölkchokladspannacotta till mig (vilken jag fick god hjälp med ska tilläggas).

Slagna upptäckare

Som alltid var det svårt att slita sig från museet, men vid tretiden bestämde jag mig helt sonika för att fem timmar räckte och släpade med barnen till bilen. Där somnade alla tre omedelbart och var i princip oväckbara när vi kom hem igen. Pojkarna fick sova klart i soffan medan jag passade på att dricka en kopp te och titta på de fina bilderna från besöket.

Lissaledig torsdag

2012-02-09T22:00:00.000+01:00

Idag kom farmor och farfar och tog med sig Lissan hem, så jag har fått en hel dag till skänks. På morgonen gick jag till tandläkaren. Jag hade gruvat mig en del inför detta besök, eftersom jag redan visste att jag hade en tand med hål i. Det visade sig att jag hade flera tänder som låg lite risigt till, men efter en uppsträckning om vikten av två minuters tandborstning morgon och kväll, floursköljning och faran i att småäta, släppte min tandläkare (alias gode vän från föräldrakooperativet) iväg mig utan att borra något.

Resten av dagen ägnades åt att tvätta, sortera tvätt och ordna i linneskåpet.

Linneskåpet efteråt

På eftermiddagen hjälpte jag pojkarna att spela dataspel. Som en parantes så kan Casimir spela vissa dataspel alldeles utmärkt utan någon som helst hjälp. De pedagogiska spel som jag helst ser att han spelar kräver dock att jag sitter bredvid och låter uppmuntrande om inte annat...

Först tar man armen till roboten...

...sedan väntar man tills den är monterad...

Därefter är det dags för nästa arm

Caspar å sin sida är en väldigt duktig tvååring, men han är trots allt bara två år. När han hade förstått att han inte fick kasta sin nya iPad (i ett välmenat försök att muntra upp Clarissa) så gick det riktigt bra sedan.

Trolldegsdags

Då pojkarna tröttnat på dataspelen (vilket till stor del berodde på att Caspar hade svårt att låta bli att lägga hela handen på den tryckkänsliga skärmen, något som ofelbart ledde till att programmet hängde sig) ägnades kvällen bland annat åt trolldegande.

Misslyckad körintroduktion

2012-02-08T22:00:00.000+01:00

Caspar har börjat i barnkör. Mot sin vilja, kan jag tillägga så här efteråt. Min tanke, som var enbart god, var att han skulle få en egen aktivitet i veckan samt dessutom egentid med mig.

Sagt och gjort, jag kuppade in Caspar i Molntussarna (som egentligen var från tre år med argumentet att Caspar var väldigt tidigt utvecklad) och bad farmor passa de andra barnen under tiden. På onsdagseftermiddagen hämtade jag Caspar en halvtimme tidigare, lämnade kvar Casimir och åkte till kyrkan glad i hågen.

Jag gjorde egentligen bara ett misstag. Jag försäkrade mig inte om att Caspar verkligen ville vara ensam med mig och sjunga i kör. Inbilska jag.

För att göra en lång och sorglig historia kort så borde jag ha räknat ut att det skulle bli en katastrof redan när vi lämnade förskolan. Caspar accepterade nämligen inte alls att Casimir inte skulle få följa med och sjunga. Caspar hade i och för sig längtat efter att få vara med på Casimir aktiviteter, det visste jag, men det byggde ju på att Casimir var med. Att åka ensam, var inget roligt.

Att sjunga i kör var inte heller roligt, visade det sig. Han ville hellre leka med leksakerna på öppna förskolan. Caspar öppnade inte munnen (inte för att sjunga i alla fall) och när barnen skulle rulla bollar till varandra, lade han beslag på alla bollarna och vägrade släppa dem ifrån sig.

Dessutom använde han sin fantastiska verbala förmåga till att utrycka att han "inte ville sjunga" på ett dussin olika sätt, fråga om vi "var klara nu" stup i kvarten och dessutom fråga efter sin napp. När jag till slut tog honom till soffan i ett försök att tala honom till rätta ramlade han förstås och slog sig i soffbordet. Ridå.

När sångstunden äntligen var färdig åkte vi hem igen. Så fort vi närmade oss dörren blev Caspar på påtagligt mycket bättre humör och frågade om "Casimir var hemma". Därefter frågade han om farmor och mormor var hemma. När han förstod att så inte var fallet undrade han slutligen, med darrande underläpp, ifall Clarissa var hemma - och när han förstod att inte ens hon var där började han gråta otröstligt.

Jag vet inte vad lärdomen av detta äventyr torde vara, men nästa gång (om det blir en sådan) tar jag med mig båda pojkarna till sångstunden.

Babysång och lunch

2012-02-06T22:00:00.000+01:00

Jag har spontanlunchat med en väninna idag. Efter babysången hängde jag med henne hem och fick njuta av mycket god pasta och en fantastisk utsikt över Mälaren.

Finaste M-L tänder ljusen

Under tiden vi åt hann jag se stora fartyg, skridskoåkare och människor som åkte skidor på isen. Nästa så att jag blev lite avundsjuk... Som bonus så sov både hennes son och Lissan, så vi kunde prata också utan att bli avbrutna. Sammantaget fick vi en väldigt trevlig eftermiddag.

Kalla dagar

2012-02-04T22:00:00.000+01:00

Lördagen har vi tillbringat med mormor och morfar i Mogata. Stora C upphämtades slutligen av morfar på tågstationen och på fredagskvällen var familjen samlad igen.

Snöängel

Snöfall...

Anledningen till att stora C blev så försenad är att det varit en rekordkall vecka och att tågtrafiken påverkats av detta, med förseningar och inställda tåg som följd. Stora C drabbades av båda.

Glad över snön

Mer än 15 minusgrader och snöfall påverkar tyvärr pojkarnas vilja att vara ute, vilket gjorde att vi bara tillbringade någon dryg timma utomhus på lördagsmorgonen. Casimir hade i och för sig inte så mycket emot att vara ute, men då lillebror gått hem gråtandes och med en mamma som klagade på värk i fötterna, så kan man ju förstå att det fanns roligare saker att göra (som att måla till exempel).

Inte glad över snön

På eftermiddagen fick stora C och jag lov att ta med oss Lissan och åka en sväng till Mediamarkt för att köpa en ny dator till mig. Mormor passade barnen under tiden. Stora C och jag hann till och med äta en snabb och tidig middag innan mormor ringde och undrade när vi skulle komma hem igen.

Lissan har fötterna på bordet!

Lite mat hann vi i alla fall få i oss och en fantastiskt fin Mac Airbook fick jag med mig tillbaka till Mogata.

Fredag på Pizza Hut och Busfabriken

2012-02-03T22:00:00.000+01:00

Vi har varit på besök hos Musikanta i helgen. Jag bestämde mig nämligen för att åka ner till Busfabriken, via Pizza Hut på fredagen och därefter fortsätta vidare till Mogata.

Förutom att det som alltid var besvärligt att packa på morgonen gick resan ner bra. Jag och barnen hade övat på restaurangbesöket innan, vilket jag tror gjorde att det fungerade över förväntan. Casimir brydde sig nämligen inte om de små avvikelserna, som att jag fick betala för maten först (istället för att be om notan) utan skötte sig strålande. Själv blev jag dock aningen stressad eftersom jag blev tvungen att lägga ner Lissan på golvet för att kunna ta upp plånboken, vilket ju på intet sätt är farligt även om det ser aningen illa ut.

Eftersom vi var i Norrköping, och östgötar tenderar att vara direkta, hann lilla gummans rumpa inte ens nudda golvet förrän en tant dök upp och frågade om hon inte kunde få hålla bebisen medan jag betalade. Det fick hon förstås vilket hade den fördelen att jag kunde installera de andra barnen vid bordet.

Därefter följde en lunch som fungerade klockrent, men trots detta innebar att jag fick lämna bordet tre gånger för blöjbyte och toalettbesök med barnen (plus ett eget toalettbesök). På och avklädning av barn, ett besök var till drickastationen, salladsbaren och så slutligen glassbaren gjorde att lunchen var mest likt ett logistikprojekt än något annat. Till detta så var min egen lunch pizza- och salladsbuffe. Men, men all heder åt barnen som 1) satt på sina platser när de skulle 2) åt maten utan att klaga 3) inte bad att få läsk eller glass eller is eller något annat 4) väntade tålmodigt alla gånger jag gick iväg.

Eftermiddagen på Busfabriken gick bra och pojkarna lekte väldigt fint med varandra ända tills Caspar "tog slut" framåt halv fyratiden. Jag bestämde mig därför självsvåldigt att åka vidare och efter ett par turer, som bland annat innehöll ett fruktlöst försök att hämta upp stora C på tågstationen, kom vi till Mogata.

Robot Zoo på Naturhistoriska

2012-02-02T22:00:00.000+01:00

Idag torsdag har varit en sådan där sällsynt dag som blivit så mycket bättre än vad jag hade trott från början.

Eftersom pappa skulle komma hem sent, jag inte ville tillbringa en eftermiddag till i pulkabacken och prospektet att se på Bolibompa hela kvällen inte lockade, bestämde jag mig för att ta med pojkarna till Naturhistoriska Riksmuseet.

Naturhistoriska i vinterskrud

Vid pass halv tre på eftermiddagen plockade jag därför upp farmor på tunnelbanestation och åkte därefter och hämtade pojkarna på förskolan. Med mig hade jag middagen (pastasallad och korv) och annat smått och gott vi kunde behöva.

Robot Zoo

Förutom att det var glashalt på vägen (och jag vi slank både hit och dit) så gick resan som planerat. När vi kom fram visade det sig att det fanns en helt fantastisk utställning med robotdjur på besök. Jag hade sett information om denna tillfälliga utställning på Riksmuseets hemsida, men hade inte lyckats bilda mig någon uppfattning utifrån denna.

Casimir som kameleont

Caspar som kameleont

Eftersom vi var praktiskt taget ensamma på museet denna torsdagseftermiddag och kväll kändes det nästan som att vi fick ha hela museet för oss själva.

Pojkarna drar i spakarna

Casimir som på senaste tiden börjat intressera sig väldigt mycket för robotar var helt salig, och skrek rakt ut när han fick se de stora robotdjuren. Till en början sprang han från robot till robot och drog i spakarna och såg hur djuren rörde sig, men efter en stund lugnade han ner sig och parkerade sig framför den stora kameleonten. Kameleonten kunde man röra ögon, ben och tunga på samt ändra färg på - så den var allra roligast tyckte pojkarna.

Lycklig framför roboten

För att förstå hur effektivt kameleonternas förklädnad fungerar fanns det också kameleontkläder att låna för både stora och små.

Stor risk för upptäkt...

Mini-kamelont

Caspar tröttnade på robotarna efter en stund, och gick därefter vidare med farmor till favoritutställningen "Liv i vatten". Där matade han havskatten medan Casimir och jag stannade hos robotarna och lärde oss hur näbbdjur jagar och flugor äter.

I matsäcksrummet

Kvart över fem gick vi till matsäcksrummet och åt vår pastasallad och korv. Efter det var det inte mycket tid kvar, men pojkarna hann ändå gå och hälsa på dinosaurierna innan vi som allra sista familj lämnade museet för denna gång.

Veckan som gått i ett

2012-02-02T10:11:00.002+01:00

Familjen har haft en hektisk vecka, som det ofta blir när Stora C varit borta mycket. Den här veckan har han kommit hem efter att barnen somnat i princip alla dagar. Det ställer ju förstås en del krav på mig, eller som Casimir uttryckte sig för ett tag sedan "pappa är bara pappa, men mamma är både mamma och pappa". I vilket fall som helst har jag haft god hjälp av farmor och farfar, som vanligt, som bland annat kom och tog hand om Clarissa i tisdags vilket gjorde att jag kunde handla mat utan barn (för ovanlighetens skull) och dessutom ägna mig lite extra åt pojkarna på kvällen.

Men, men - vi har som sagt hunnit med en del också: På måndagen var det babysång med Clarissa och ovanligt vackert fika.

Ovanligt festligt fika på babysången (31 januari 2012)

På tisdagen, när jag var ensam med pojkarna på kvällen, klippte vi ormar i färgat papper.

Caspar drar Lissan i pulkan (1 februari 2012)

Igår onsdag så promenerade jag med Lissan på Djurgården, samt tillbringade eftermiddag och kväll i pulkabacken med pojkarna. Eller, tanken var att de skulle åka pulka men när vi väl var där var det roligare att gunga (delvis då Caspar surade över att jag hade satt Lissan i hans pulka). På kvällen, då Lissan och Caspar sov, tittare Casimir och jag femtio-elva gånger på en film om mineraler. (Den som händelsevis vill se den fem minuter långa filmen kan göra det här: Skatter från jordens inre - Naturhistoriska riksmuseet). Detta då jag väckt idén om att åka till Naturhistoriska museet.

Barnen gungar (1 februari 2012)

Idag torsdag, vilket är en sådan där dag då pappa inte kommer hem alls, har jag alltså tänkt att vi ska åka till Naturhistoriska museet. Farmor har lovat att följa med.

Imorgon fredag, vilket ju är pojkarnas lediga dag, planerar vi att åka till Norrköping. Rapport om detta kommer senare.

Huller om buller

2012-01-31T09:30:00.002+01:00

Inläggen kommer huller om buller. Det innebär att om man vill titta på bilder från Farbror Kays kalas så måste man scrolla ner och titta på inläggen som ligger innan berättelsen om söndagen på Nationalmuseum.

Söndag på Nationalmuseum

2012-01-29T22:17:00.000+01:00

Idag har Casimir och jag varit nästan hela dagen på Nationalmuseet. Jag hade läst om att det skulle vara en visning för barn från fyra år och efter detta "Ateljé för alla" med möjlighet att skapa egna djur i lera.

Vid elvatiden hämtade jag därför min äldsta son i pulkabacken, där han och Caspar åkt Snowracer tillsammans, vartefter Casimir och jag gick till tunnelbanan. Vi blev lite sena, delvis på grund av att jag hade tagit lite för lång tid på mig på morgonen och delvis eftersom Casimir ville stava sig igenom alla skyltar på vägen, men hann ändå precis i tid till visningen (men fick skjuta på lunchen).

Under visningen fick vi leta djur i målningar och skulpturer, vilket var roligt både för barn och medföljande vuxna. Bland annat upptäckte jag att det fanns flera djur i "Karl XII likfärd"samt fick lära mig att den främste djurmålaren under 1700-talet hette Oudry.

Lejonet och spindeln (Jean-Baptist Oudry 1732)

Just "Lejonet och spindeln" en av Oudrys målningar berättade guiden mycket engagerat om, liksom Ehrenstrahls vita ekorre.

Jag hade funderat lite ifall vi skulle gå på visningen, aningen orolig för om Casimir skulle klara av att lyssna hela tiden. Det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig, Casimir skötte sig exemplariskt och verkade lika fascinerad som jag av tavlorna och den vackra omgivningen.

Casimir tittar på Centaur

Efter visningen gick Casimir och jag och åt lunch i Nationalmuseums trevliga (men dyra) restaurang Atrium. Casimir åt kyckling medan jag tog det enda vegetariska alternativet som fanns.

Casimir äter smörgås

Mätta och nöjda begav vi oss därefter till ateljén där vi utrustades med lera, verktyg och färg - för egen djurtillverkning.

Casimir får lera

Casimir som sett fram emot detta sedan igår kväll (då jag först väckte idén) var alldeles salig och tittade andäktigt på instruktionen från en av pedagogerna. Lite bekymrad var han över att pedagogen ifråga knådade ihop lerklumpen efter att ha förevisat hur man gör en elefant, men detta löste han snabbt genom att göra en ny.

Lycklig i ateljén

Medan Casimir förfärdigade sin elefant, gjorde jag det enkelt för mig med min lerorm.Väl färdig med den fick jag blodad tand och fortsatte med en dinosaurie och en katt medan Casimir gjorde en orm med stora öron.

Koncentrerat arbete

Då lerdjuren var färdiga fick vi måla dessa med akrylfärg och därefter försiktigt lägga dessa i papperskassar inför hemtransporten. På vägen hem tittade vi på konstutsmyckningarna i tunnelbanan och hade väldigt trevligt. Under hela dagen var för övrigt den enda saken vi över huvud taget hade lite olika uppfattningar om ifall vi skulle åka rulltrappa eller hiss. Sammantaget var det en helt igenom harmonisk och rolig dag.

Kungsträdgårdens tunnelbanestation

Hemma igen visade det sig att Stora C och de andra barnen också hade varit på äventyr. De hade hälsat på hos goda vänner och dessutom köpt en massa leksaker (eftersom vännen ifråga hade utförsäljning från sin numera sålda leksaksbutik). En brandstation i lego, två riddarutrustningar och en läkarväska hade införskaffats, förutom nya barnmöbler till Caspars rum. De nya leksakerna till trots sa Casimir att "-vara med mamma i museet var allra roligast idag" när han skulle sova, vilket jag tolkade som att han hade haft en lika fantastisk dag som jag.

Farbror Kays kalas

2012-01-27T22:00:00.000+01:00

Farbror Kay (som egentligen är min fars kusin) har trots sin motvilja att fylla år, gått i pension till slut. Detta firades med en mottagning på Polishuset på eftermiddagen, och med en fest hemma hos Kay på kvällen.

Utanför polishuset

Min pappa, som hade kommit upp dagen till ära, mötte mamma och mig på Mälarhöjdens tunnelbana. Med sig hade han farmor varvid jag snabbt överlämnade barnen till henne och så satte vi oss på vändande tunnelbanetåg.

Glad med glasögon

Eftersom Casimir och jag hade bråkat hela dagen var jag ganska glad att komma ifrån ett tag, ifall sanningen ska fram, även om jag var lite orolig för att farmor skulle få det besvärligt med vildingarna på kvällen.

Inuti polishuset

I vilket fall som helst kom vi fram till Polishuset (bara lite försenade) och lyckades till slut även ta oss in i byggnaden. Mingel, bubbel och paj stod på menyn och jag blev presenterad för flera höga herrar i uniform. Just den biten gick väl inte så strålande, eftersom jag försökte konversera genom att säga att mina barn fått lära sig att inte stjäla och fick till svar att det är många föräldrar som skrämmer sina barn med polisen.

Kay visar den historiska polisbrickan

Kays närmaste kollegor, vilka jag träffat flera gånger tidigare, var desto trevligare. På kvällen, när vi fortsatte festen hemma hos Kay, pratade vi om allt och lite till. Kay fick också tillfälle att öppna alla sina olika presenter. Mest var det flaskor av olika slag, men även andra saker som lotter, cigarrer och operabiljetter. Den roligaste presenten var en historisk polisbricka som Kay själv designat

Katastrofalt besök på Junibacken

2012-01-27T09:24:00.000+01:00

Vi har haft gjort ett katastrofalt besök på Junibacken, som jag berättar om lite efteråt då jag hunnit slicka mina sår.

Det började med att pojkarna och jag blev arga på varandra när vi skulle klä på oss. Om sanningen ska fram så var det mest Casimir och jag som råkade i luven på varandra, eftersom han var sur på mig då jag vägrade att säga att "bara han vunnit påklädnadstävlingen" medan jag blev sur på honom för att han skrek och bråkade och till på köpet gjorde sin lillebror ledsen.

Väl på Junibacken hade pojkarnas favoritutställning (Hellsingutsällningen med sjörövarskeppet och Bagar Bengtssons ångvält) försvunnit och ersatts med ---- ingenting. Jag visste i och för sig detta, men eftersom jag trodde att vår familj skulle vara mer eller mindre ensamma tänkte jag att det inte skulle göra så mycket. Det finns ju en hel del annat att göra på Junibacken, resonerade jag.

Stort misstag. Precis lika mycket folk som vanligt, om inte mer, på mycket mindre yta. Sura barn och trött mamma. Sämre mat än vanligt i matsaten och dessutom ingen matro. Liten pojke som tar en chokladpeng olovandes. Stor pojke som försvinner flera gånger. Ännu ilsknare mamma, som dessutom är hungrig.

Bråk på hemvägen, om påklädning och om bråk med lillebror och om för mycket ömhetsbetygelser (?) gentemot lillasyster. Ännu ilsknare mamma som försöker tala till rätta och som väser saker som "nu-är-det-så-här-att", "ifall-du-inte" och "tror-du-vi-kommer"... Lite för hårdhänt mamma och lite för arg. Ridå.

Junibacken 27 januari 2012

För att citera vår kära konung: "nu vänder vi blad" och lär oss förhoppningsvis av historien. Och så behåller vi minnet av hur Casimir beskyddande håller sin arm om lillebror Caspar under hela teaterföreställningen på Junibacken som det enda minnet därifrån, och glömmer allting annat.

Babysång och kalas

2012-01-23T22:00:00.000+01:00

Idag har varit en ovanligt händelserik dag. På morgonen började jag och Clarissa på babysång. För mig var det ett glad återkomst eftersom jag sedan babysången med Caspar känner både församlingsassistenterna, prästerna och vaktmästarna i Mälarhöjdens kyrka - och dessutom en och annan av de andra mammorna.

Suddig bild tagen med mobilkamera

Vad som var om möjligt ännu roligare var att Clarissa verkade älska sångstunden. Till att börja med så satt hon alldeles stadigt, säkert tio minuter (ända tills jag vände mig bort en sekund och hon ramlade och slog sig vilket föranledde ett fruktansvärt skrikande). Dessutom så viftade hon och skrattade när hon såg de andra barnen och slutligen så sjöng hon med i sångerna och fragglade med hela kroppen när hon fick dansa runt.

Efter babysången åkte vi i ilfart till Skärholmen och handlade present till nästa aktivitet - Theas födelsedagskalas- vartefter jag åkte och hämtade upp pojkarna på förskolan. Slutligen så åkte vi allihop hem till Thea.

Födelsedagsbarnet

Thea, Casimirs lekkamrat på förskolan, har nämligen fyllt hela fem år. Casimir och Caspar blev därför bjudna på ett eget litet kalas, med bullar, chokladmuffins och tårta. Förutom att Caspar blev väldigt ledsen över att behöva skiljas från det paket med träpärlor som han skulle överlämna till Theas lillasyster Lova (Casimir lämnade villigt och glatt presenten med pärlhalsbands-kit till Thea) så gick allting fantastiskt bra. Barnen satt fint vid sina platser, åt, pratade och var snälla och artiga (!) mot varandra. Mamma Elin och jag kunde lugnt luta oss tillbaka och ägna åt oss att prata om vuxensaker (under förutsättning att vi åt en och annan trolldegskorv ibland).

Barnen kalasar

På kvällen, efter "middag" på kvarterspizzerian, hämtade vi mormor på Centralstationen. Båda pojkarna var strålande lyckliga och Caspar formligen flög i mormors famn.

Söndag i pulkabacken

2012-01-22T22:00:00.000+01:00

Det har kommit några centimeter snö under natten och morgonen vilket gjort att vi tillbringat stora delar av dagen utomhus.

Världens vackraste barn?

På förmiddagen pysslade Stora C i garaget, vilket blivit något av en helgtradition för honom. Under tiden byggde pojkarna och jag en snölykta (med mindre framgång) samt gjorde snöänglar (med lite mer framgång).

Snölyktan beundras

Efter att snölyktan färdigställts (rasat ihop, byggts upp igen, slocknat och så slutligen demolerats helt och hållet) och vi ätit lunch, bestående av potatis- och purjolökssoppa med frasvåfflor till efterrätt, gick vi till pulkabacken.

Caspar tittar på snön

I pulkabacken hade stora delar av Mälarhöjdens befolkning samlats och Caspar och Casimir fick sitt lystmäte av att åka utför. På lite drygt ett år så har pojkarna utvecklats oerhört och såväl Casimir som Caspar drog upp sina åkdon själva i backen, utan minsta knot.

Eftermiddag i pulkabacken

Clarissa var vaken i stort sett hela tiden och tittade storögt på alla barnen som åkte i backen. Hon såg ut som hon gärna hade velat åka pulka också och viftade med armarna när Caspar eller Casimir åkte förbi henne.

Clarissa i vagnen

Medan Caspar stretade uppför och åkte ner ett oräkneligt antal gånger, experimenterade Casimir mer med färdvägen. I början startade han och Caspar på samma ställe, en bit upp i backen, men efter hand blev Casimir allt djärvare. I slutet körde han längst uppifrån berget och styrde emellan olika hinder på vägen ner. Det var dock ingen tvekan om att han hade full kontroll över snowracern.

Caspar åker pulka

Efter att ha tillbringat eftermiddagen i pulkabacken gick vi hem och badade bubbelbad. Det faktum att Caspar drog hem sin pulka alldeles själv, utan att klaga, gjorde att jag nästan förlät honom för att han därefter hällde ut en hel flaska badolja.

Middag ute

2012-01-21T22:00:00.000+01:00

Vi har ätit middag ute! Snälla farmor och farfar erbjöd sig som barnvakter och medan pojkarna fick måla sina nyförvärvade piratsvärd passade Stora C och jag på att äta indisk mat på favoritrestaurangen Happy India.

Casimir målar sitt svärd i guld

Under dagen hann jag med att handla mat med Caspar samt att köpa akrylfärg (till svärden) i Liljeholmen tillsammans med Casimir .

Stora C på Happy India

När vi kom hem sov alla tre barnen och huset var betydligt renare än när vi lämnade det. Stora C och jag var rörande eniga om att vi borde gå ut oftare...

Sjöhistoriska museet

2012-01-20T22:00:00.000+01:00

Vår lediga fredag har vi tillbringat på Sjöhistoriska riksmuseet den här veckan. Jag hade hört att det skulle finnas en fin barndel där, och mycket riktigt så var museet en trevlig bekantskap för både mig och barnen.

Utanför Sjöhistoriska museet

Eftersom det stod att det fanns ett kafé (men ingen restaurang) vågade jag inte chansa att det skulle finnas mat att köpa, utan förberedde istället matsäck. Egentligen var det den biten, att göra mig och barnen färdiga och se till att mat (till färdkost, lunch och fika) fanns med som var mest besvärlig. Då jag mer eller mindre bröt ihop till slut klädde dock båda pojkarna på sig själva, vilket var ett stort framsteg.

Matsäcksätning

Väl framme visade det sig att vi var inte mindre än fyra tre-barnsmammor som tagit vår tillflykt till museet. Två av mammorna satt i matsäcksrummet (som fanns strax bredvid lekdelen) och fika. Själv drog jag nitlotten då jag hade små och förhållandevis lugna barn, och därför både fick övervaka leken och säga till de andra barnen med jämna mellanrum.

Skepp o'hoj

Jag brukar oftast inte skriva att Casimir är ett lugnt barn, men i jämförelse med de andra vildarna så bleknade han. När han dessutom hittade på en lek som gick ut på att han var haj och alla de andra barnen sprang och aktade sig för honom fick jag nog. Då de lekt sagda lek en alldeles för lång stund i mitt tycke (och de andra barnen sprang och buffade på Casimir mer eller mindre omilt för att han skulle jaga dem) mutade jag pojkarna med en varsin glass i kaféet.

Caspar äter glass (och chokladtårta)

Den fjärde mamman (men två snälla och förhållandevis lugna pojkar och en bebis) hade redan dragit sig undan dit och väl tillbaka i lekrummet hade de vilda barnen gått och mina pojkar fick leka med de lite lugnare pojkarna istället.

Caspar utanför Ljusteröfärjan

Vägen hem gick utan större missöden, förutom att Caspar somnade under bussresan och inte gick att väcka. När jag skulle gå av bussen vid Sergels torg blev jag därför tvungen att bära ut den sovande pojken och sätta honom på trottoaren och därefter gå in i bussen igen och hämta barnvagnen. (Jag såg till att chauffören var med på noterna så att bussen inte skulle åka förrän jag hunnit i och ur). Som tur är så är ju Casimir stor och klok och kunde hålla lillebrors hand under tiden.

Casimir lycklig med svärd

Båda pojkarna var mycket nöjda med utflykten, speciellt eftersom de fick var sitt svärd i museishoppen. Caspar tyckte dock att tåg- och bussresan var allra roligast.

Vardag utan barn för en dag

2012-01-19T14:09:00.001+01:00

Idag har farmor kommit hit och tagit med sig Lissan ut vilket gjort att jag både fått äta, städa och lyssna på en hörbok i fred. Å andra sidan så är det en vecka (vilken i ordningen har jag tappat räkningen på) då fadern i huset inte dyker upp alls på kvällen, så jag är ganska mör ändå.

Eftersom både Caspar och Clarissa var på sanslöst dåligt humör igår är jag lite orolig för kvällen, speciellt eftersom tränings- och huvudvärken fortfarande inte gett med sig. Träningsverken kommande ifrån att inte kunna lägga ner Lissan mer än små korta stunder. Huvudvärken antagligen ett resultat av upphackad sömn och alltför mycket skrikande (inte ifrån min sida dock).

Men, men, idag har jag i alla fall lyckats få bort frukostdisken från matsalsbordet och dessutom nästan städat två bokhyllor i matsalen. På tal om att fira små segrar...

Sjuka barn

2012-01-17T08:54:00.001+01:00

Veckan som gått har Musikanta varit här på besök. Dessvärre har alla tre barnen varit magsjuka, i tur och ordning och även stackars mormor fick sin beskärda del av detta onda också.

Clarissa klarade sig bäst. Någon natt (vilken har försvunnit i sömnlöshetens dimma) kaskadkräktes hon i sängen, men därefter mådde hon bra.

I onsdags, då vi var på väg till Kulturhuset för att måla, blev mormor dålig. Hon blev dålig, fick ont i magen och var väldigt hängig och trött.

Casimir insjuknade under fredagen, vilket vi märkte genom att han plötsligt gick och la sig i sängen och ville vila. Då vi redan var klara för att åka iväg på utflykt (då det ju var vår lediga dag) hörde jag ifall farmor kunde passa Caspar. Medan jag skjutsade Caspar så kräktes Casimir. När jag väl var hemma var han dock pigg och glad, speciellt över att "nästan ha skrämt livet" ur mormor (vilket berodde på att han tydligen först hade rosslat och sedan tuppat av innan han slutligen kräktes).

Därefter blev Caspar dålig och fick diarré. På ett sätt var jag glad för det eftersom han ätit dåligt och klagat på magont i över en veckas tid. Det kändes som att det var tvunget att bli värre innan det blev bättre och förhoppningsvis slipper vi den underliga pastadieten snart.

Igår var barnen hemma från förskolan som ett resultat av detta. Alla verkar vara friska även om Caspar är lite medtagen. Nu väntar vi bara på att se om stora C och jag ska klara oss, eller om vi kommer bli magsjuka härnäst.

Filharmonikernas dag

2012-01-14T22:00:00.000+01:00

Vi har varit och lyssnat på Peter och vargen på Filharmonikernas dag. Här berättar mormor Musikanta om detta äventyr i sin blogg.

Målning på Kulturhuset

2012-01-11T22:00:00.000+01:00

Veckan har gått i konstens tecken och idag har vi målat. Mormor Musikanta och jag hämtade Casimir på förskolan och vi begav oss därefter till Kulturhusets. Lite synd var det om mormor som precis innan börjat känna sig dålig. I vilket fall som helst så bet hon ihop och förhoppningsvis var det mödan värt.

Casimir grimaserar

På Kulturhuset finns en konstverkstad där barn får måla och arbeta med skapande verksamhet. För 30 kr utrustas barnet med penslar och staffli, en palett med färger samt en grundlig genomgång (på lagom nivå) i färglära.

Casimir målar

Jag kunde därefter luta mig tillbaka och (tårögt) betrakta min äldste son som koncentrerat arbetade med de olika färgerna. Mormor, som piggnat till, pratade istället initierat med damerna som höll i konstverkstaden.

Uppdatering:
Här har mormor berättat mer utförligt om detta äventyr!

MoMu och Monet

2012-01-10T22:00:00.000+01:00

Mormor Musikanta, lilla gumman och jag har varit på Moderna Museet idag. Eftersom utställningen med Monet, Turner och Twombly bara är öppen tills den 15 januari tänkte vi att det var bäst att passa på.

Det fanns många målningar med näckrosor av Monet (förstås)

Trots att väldigt många andra måste ha tänkt samma tanke (det var långa köer till biljettkassorna) hade vi en trevlig stund på museet.

Musikanta väntar i biljettkön

Först åt vi i restaurangen, som både hade god chokladkaka och fantastisk utsikt. Därefter fick vi tag på audioguider som gick igenom både konstverk och tanken bakom utställningen. Detta passade mig bra eftersom jag tycker att bakgrunden till verken är bra mycket mer intressant än själva verken som sådana.

Musikanta med audioguide

Under besöket kom jag fram till att jag fördrar Monet och Turner men att jag inte är så vidare värst förtjust i Twombly.

Verk av Twombly

Lilla gumman verkade dock inte ha några speciella preferenser vad gäller konstnärerna, så länge hon fick hänga med i sjalen och slapp ligga i vagnen.

Efter besöket på museet fick vi springa för att hinna hämta pojkarna på förskolan och kom trots detta några minuter för sent. När vi kom in på förskolan grät båda eftersom Caspar kort dessförinnan (av oklar anledning) gett Casimir en rak höger. Väl hemma och efter att ha ätit varsin stor portion av mormors goda köttfärssås och spagetti repade sig båda förvånansvärt fort.

Casimir och mormor målar spöke

På kvällen gjorde vi ett egen modern konst och ritade prinsessor, monster och spöken tillsammans.

Jullovet

2012-01-10T16:29:00.001+01:00

Jullovet har jag sammanfattat i fussybabies-bloggen. Jag har också aktiverat tillägget så inläggen i bloggen går att läsa enkelt mobilt.

Busfabriken

2012-01-06T20:04:00.001+01:00

Idag har vi varit på Busfabriken, efter att ha ätit pizzabuffé på Pizza Hut tidigare (Casimir och Caspar åt pasta med köttfärssås). Vi tyckte utflykt idag passade extra bra eftersom det är Trettondedag jul idag, och därmed Caspars namnsdag. Detta gjorde också att vi hade ett godtagbart skäl att tillåta både glass och söta drycker trots att det inte är lördag.

Namnsdagsbarnet

På Busfabriken skötte sig pojkarna exemplariskt och lekte mycket med varandra. De få gånger vi över huvud taget såg dem så klättrade de omkring tillsammans och höll till och med varandra i handen vid något tillfälle. Stora C och jag kunde luta oss tillbaka respektive gosa med bebisen.
Efter besöket på Busfabriken åkte vi vidare till mormor och morfar i Mogata. Caspar åt, efter mycket om och men, både pasta och köttbullar. På senare tid har han varit ganska besvärlig med maten, men pasta går för det mesta bra. Några dagar den här veckan har han till och med ätit pasta alla mål, till frukost, lunch och middag. Förhoppningsvis är detta en fas som kommer att gå över...

Gott nytt år!

2011-12-31T23:59:00.000+01:00

Så är det nyårsafton igen! Under dagen har stora C och pojkarna åkt till grottan i Tyresö tillsammans med stora Cs mellanbror och kusinerna. Clarissa och jag har istället varit ute och gått mest hela dagen, och sedan passade jag på att köpa lite av vad som fattades till nyårssupén.

Nyårsmiddag för två!

Dum som jag var gick jag innan dess och tittade på vad folk skrev på Facebook för att få inspiration. En god vän hade redan frågat om menyförslag och det ena svaret var värre än den andra. Ett exempel var:

"Vi ska ha hemtorkad vildsvinsskinka till förrätt (har hängt i 2 år i skafferiet), rådjursfilé som vi steker utomhus på murikkan, med italienskt potatismos och stekt brysselkål och rödvinssås, inkokta päron med grädde till dessert. Ska bli mumsigt hoppas vi. Champegnen dricker vi förresten direkt gästerna kommer på em, med bruschetti. Rödvinstoddy vid midnatt. Värmer gott."

Först var jag osäker på om personen var allvarlig, men efter att ha jämfört mina andra vänners uppdateringar insåg jag att hon antagligen var det. Grannen tvärs över gatan skulle till exempel har åtta rätter... Så för att inte matcha men ändå leva upp till någon slags grundnivå bestämde jag mig för att vi skulle ha fyra rätter.

Efter att ha tagit en titt i kylskåpet bestämde jag mig för att vi skulle ha blomkålssoppa (med vitt vin och grädde) till förrätt, potatisgratäng med chèvregratinerad sparris till huvudrätt, ostbricka samt glass dulce de leche med vispad grädde, maränger och hallon till efterrätt.

Tolvslaget

För att göra en lång historia kort så fick jag gå och handla två gånger (eftersom jag glömde att köpa glass och sparris den första gången) och efter att jag lagat all maten blev vi stoppmätta bara på soppan. Stora C och jag tvingade i oss lite av huvudrätten samt några ostbitar men efterrätten sköt vi på framtiden, vilket var lite synd med tanke på att kolasåsen tagit tre timmar att koka.

Fyrverkerier i Mälis

När klockan slog tolv var stora C, jag och Casimir på balkongen och hälsade det nya året välkommet. Casimir hade insisterat på att bli väckt, men när det kom till kritan ville han hellre sova. Stora C och jag tittade på fyrverkerierna och summerade 2011. Mycket upp och lite ner, men sammantaget ett väldigt händelserikt år hade vi lämnat bakom oss.

Finlandskryssning

2011-12-31T11:14:00.000+01:00

Vi har varit på äventyr! Eftersom vi inte lär av våra tidigare misstag (som min pappa påminde om att man skulle göra) så åkte vi på kryssning till Helsingfors några dagar. När vi utvärderade efteråt kom vi fram till att detta var intressant, men inte något vi kommer göra igen på ett tag. I vilket fall som helst så tyckte barnen att utflykten var rolig, så det får vi vara nöjda med.

Stora C på väg till båten

Den största svårigheten var när vi skulle sova, då barnen inte är vana vid att sova ensamma i sina sängar vilket gjorde att de ständigt höll på att trilla ur. Casimir och Caspar föll för övrigt ur varsin gång och hade nog gjort det ett dussintal till gånger om jag inte pendlat mellan sängarna. Till detta så mådde både jag och Caspar illa, vilket inte heller gjorde nattsömnen bättre.

Caspar kastar bollar

Förutom själva kryssningen, där det roligaste var att hoppa i bollhavet i lekrummet, så besökte vi Sea Life i Helsingfors. På det hela taget var besöket rätt så misslyckat (även om Casimir och jag hade några bra stunder när vi tittade på en bläckfisk), då vi alla var hungriga och sura. Maten på själva anläggningen lyckades ta sig rätt in på förstaplatsen på värsta möjliga som jag varit med om.

Bläckfisk

På vägen hem från Helsingfors sov vi lite bättre på natten, trots att det blåste väldigt mycket. Som ett resultat av blåsten blev vi försenade, vilket bara var bra då det var helt ljust när vi anlände till Stockholm.

På däck

Vi anländer till Stockholm igen

Pojkarna fick också tillfälle att leka en stund extra i lekrummet, vilket uppskattades mycket. Nästan sist gick vi av båten och begav oss hemåt.

Julafton

2011-12-24T22:00:00.000+01:00

I år firade vi jul hos oss i Mälarhöjden tillsammans med barnens farmor och farfar och yngste farbror. Det har blivit något av en tradition, med undantag för vart fjärde jul som vi brukar tillbringa hos stora Cs bror i Jönköping.

Caspar repar grönkål

Det här året hade vi kommit överens om att hålla julfirandet på en "lagom" nivå, vilket i praktiken bara innebar att vi undvek sådan mat som ingen ville ha. Rödkål och dopp i grytan gick därför bort, medan sådant som bruna bönor och halländsk långkål (som jag gillar) och revbensspjäll (som barnens farfar tycker om) fann sin självklara plats på julbordet.

Farmor och Clarissa

Innan vi kunde sätta oss till bords ägnade vi förstås dagen åt att laga mat och leka med barnen. Medan stora C tog med barnen ut på förmiddagen så gjorde jag potatisgratäng, palsternackslåda, halländsk långkål, risgrynsgröt och rödbetssallad samt skalade potatis till kokning. Dessutom fixade jag lite korv och makaroner så att barnen skulle vara på gott humör när farföräldrarna kom.

Farfar lägger pussel med pojkarna

När stora C kom tillbaka så åt pojkarna sin lunch och sedan städade stora C medan jag klädde och gjorde i ordning barnen. Just det senare visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom Casimir och jag hade helt olika uppfattningar om vad han skulle ha på sig. (Jag drog det längsta strået till priset av att Casimir var på fruktansvärt dåligt humör när farmor och farfar kom).

Kall julmat

Efter att farmor och farfar kommit tog det ytterligare en timma innan vi vuxna kunde börja äta. Under tiden så la farfar pussel med barnen,. Pusslet vilket var en tidig julklapp och föreställande jesusbarnet i krubban. Under tiden så gjorde farmor i ordning all mat som hon hade lagat och tagit med hemifrån. Inte förrän efter detta (en hel evighet enligt stora C som var mycket hungrig) kunde vi hugga in i julmaten.

Varm julmat

Då vi hade ätit så mycket som vi orkade, vilket som vanligt knappt gjorde något avtryck på de många välfyllda faten, tittade vi på Kalle Anka. Detta var ovanligt roligt eftersom barnen inte kom ihåg vad som skulle hända från förra året och därför både kommenterade och förfasade sig över handlingen.

Farfar läser saga

När Kalle Anka var slut läste jag julevangeliet, som fanns skrivet på pusselpaketet, vilket gick bra med tanke på omständigheterna (att det var i rebusform och att mina två söner hoppade upp och ner i knät samtidigt som jag läste) och därefter kom äntligen tomten. Dessvärre så saknades tomtemask så stora C improviserade och lånade Casimir bockarna bruse-mask istället. Pojkarna reagerade inte nämnvärt på tomtens härjade utseende. Casimir förstod ganska snabbt vem som fanns bakom masken och Caspar blev överlycklig och sa "-tomten tom in" när han såg honom genom fönstret.

Tomten/julbocken kommer

Eftersom såväl vuxna som barn hade varit snälla (nåja...) så fick alla presenter. Lyckligast var nog Casimir som fick en enorm duplosats i form av ett sjukhus komplett med tillhörande ambulans och doktor med väska och stetoskop.

Äntligen julklappsutdelning

Caspar som fått tåg till sin älskade tågbana var också mycket nöjd med dagen.

Dan före dopparedan - Skansen

2011-12-23T23:21:00.002+01:00

Vi har varit hela dagen på Skansen idag. Det var grått, ruggigt och regnigt. Stora C frös eftersom han inte hade några kläder som passade för utflykten.

På väg in till Skansen

Dessutom missade vi matningen av lappugglan, björnarna hade gått i ide och julmarknaden slutade förra helgen.

Skansen är öde dagen före julafton

Men frisk luft fick vi, och nästan ensamma på Skansen var vi. Dessutom så rengjordes sälarnas bassäng idag så dem såg vi ovanligt bra.

Sälarna väntar på att få vatten

Mörkt när vi lämnade parken

Filmbesök

2011-12-22T09:18:00.001+01:00

Igår kväll var stora C och jag på filmpremiär. Det var mannens företag som köpt hela premiärvisningen av "The Girl with the Dragon Tattoo" och lät de som var delägare och snäppet under bjuda sina kunder och respektive.

Premiärvisning av The Girl with the Dragon Tattoo"

Själv hade jag egentligen inte tänkt att gå men farmor övertalade mig att ta chansen och lovade att ta hand om alla tre barnen under tiden.

Väldigt glad är jag över det då filmen var både bättre och mindre otäck än jag hade befarat. Framförallt var det oerhört vackra bilder både från Stockholm och norra Sverige. Det märktes att filmproducenten måste ha haft i princip obegränsade resurser till sitt förfogande och resultatet blev en film som var i det närmaste en konstnärlig upplevelse. I övrigt var filmen spännande och fick klart godkänt (även om jag tyckte de dryga 2,5 timmarna kändes lite långa ibland).

Stora C hade bjudit sin viktigaste kund, en chef på Telia, som han jobbat med flera år då det begav sig. Vi hade mycket trevligt och pratade innan och efter föreställningen, och bestämde att snart träffas igen. Förra gången jag träffade dem var de småbarnsföräldrar och Stora C och jag hade inga barn, men detta hade ju som bekant ändrats och jag och frun fann snabbt varandra. Nu kunde vi ju dela historier om våra mäns besatthet av sina respektive arbeten och våra vilda barns eskapader.

Efter filmen gick Stora C och jag till Caina (Stefan Catenaccis nya restaurang) och åt middag vilket var trevligt, men knappast något för vegetarianer. Alla barnen sov då vi kom hem och stora C och jag kunde konstatera att det varit en helt igenom lyckade kväll.

Mobilversion

2011-12-20T21:29:00.004+01:00

Bättre sent än aldrig heter det ju... Nu har jag ändrat inställningar så att bloggen går enklare att läsa i mobiltelefoner.
Tack för påstötningen Rosel!

Granköp - More is more

2011-12-19T22:25:00.000+01:00

Idag har jag och barnen åkt till Bauhaus och införskaffat julgranen. Att åka till Bauhaus och köpa gran har blivit något av en tradition i vår familj, något som Stora C klagar över. Han tycker istället att vi borde köpa gran av scouterna här i Mälarhöjden, men eftersom dessa granar kostar 500 kr och uppåt (för en Kungsgran i alla fall) upprätthåller jag vår egen tradition med stor envishet. Kungsgranen vi köpte på Bauhaus kostar nämligen 199 kr - och då får man dessutom en rabattkupong på 100 kr att handla för efter jul.

På Bauhaus

Så efter att jag hämtat barnen på förskolan och efter mycket lock och pock fått in dem i bilen bar det iväg till Alby. Jag hade förberett med päronbitar i varsin plastpåse (som jag lagt på pojkarnas platser i bilen) och sett till att middagen var i det närmaste färdig så att det skulle gå fort att få mat när vi kom hem igen. Allt gick enligt plan, förutom att Caspars päronbitar försvann på något mystiskt sätt och inte återfanns förrän efter mycket letande. Han hade suttit på dem, vilket gjorde att de var aningen mosade.

Pojkarna klär granen

Själva inköpet gick bra och när vi kommit hem och ätit middag ville pojkarna förstås klä granen. Detta gjordes under vissa dispyter vilket föranledde att jag sade till Caspar på skarpen då han slog sin storebror. Lite dåligt samvete har jag för det då försyndelsen inte var särskilt allvarlig (och det säkert fanns fog för hans agerande). Men, då Caspar är så mån om att alltid göra rätt och så sällan bråkar så kändes det bäst att passa på. Storebror blev på mycket gott humör av detta, medan lillebror blev väldigt mycket mer uppriven än jag hade kunnat föreställa mig. Det sista han sa innan han somnade var ett allvarligt "man får aldrig, aldrig slåss".

Då Caspar hade somnat fick jag och Casimir en dryg timma att prata om livet, förskolan, döden och annat som fyraåringar funderar på. När jag nattade honom undrade han bekymrat var Caspar var när han själv var i min mage. Svaret att Caspar var en ängel i himlen då köpte han inte riktigt eftersom han hävdade att man måste vara död för att vara i himlen.

Slutresultatet - "more is more"

Så idag har vi både hunnit köpa och klä granen och prata om födelsens under, inte annat än att det känns passande så här några dagar före jul.

Besök hos flickorna Helin och Voltaire

2011-12-15T20:17:00.000+01:00

Idag har jag promenerat med Clarissa på Djurgården och hittade till slut till Flickorna Helin och Voltaire i Skånska Gruvan. Jag gick fel först och hamnade på Scandic Hotel på Hazeliusbacken, vilket hade den fördelen att jag lyckades komma över en karta där och fick hjälp att lokalisera kaféet.

Inne i Skånska Gruvan

Väl framme var jag sen, vilket bara var bra eftersom kaféet brukar vara välbesökt vid lunchtid. Så också idag, men jag lyckades komma över ett litet bord till mig och min lilla gumma som påpassligt vaknat.

Mätta och glada

Efter att ha försökt att ändra innehållet i "Flickornas Mingelsallad", vilket mottogs med ungefär samma entusiasm av kocken/hovmästaren som om jag hade spottat i maten, beställde jag sagda maträtt som beskrevs innehålla "solgul bulgur, gojibär och stringbeans toppad med rödbetsbiffar, smulad chevre och nötchutney". Det var just bulguren som jag inte var så entusiastisk över och efter att ha försökt ändra till kokt potatis, kompromissade vi och jag fick extra potatis vid sidan om istället. Det tog en stund innan kocken förlät mig, märkte jag, men hon smälte när jag bad att få min hemmagjorda barnmat värmd. Inte bara var den hemlagad, utan också nylagad.

Clarissa efter en stor portion mat

Slutsatsen då? Jag är glad att kocken vidhöll sin uppfattning, för maträtten i fråga hamnar nog på min topplista över matupplevelser. Nu var jag i och för sig väldigt hungrig efter den långa promenaden, men i vilket fall som helst var mingelsalladen helt fantastisk.

Skånska Gruvan

Dagens matsedel

På vägen hem promenerade jag till tunnelbanan istället för att ta spårvagnen och fick se Stockholm från en av dess vackraste sidor. Trots att klockan bara var strax efter två så började redan skymningsljuset sänka sig över staden, samtidigt som jag begav mig hemåt (för en lång eftermiddag och kväll ensam tillsammans med de tre barnen).

På väg hemåt

Luciafirande 2011

2011-12-13T22:00:00.000+01:00

Vi har firat lucia genom att hedra traditionen att inte sjunga i luciatåget, vilken vi följt sedan Casimir började på förskolan för drygt tre år sedan. Den här gången ville Caspar inte ens vara med i tåget i början utan bestämde helt sonika att han skulle sitta hos mamma eller farmor istället.

Ledsen stjärngosse

Casimir var med en stund, men efter att försiktigt ha förhört sig om han kunde få komma ner till mig ett par gånger (och bara fått nekande svar) hittade han till slut ett svepskäl (då han fick en pepparkaksmössa i ögonen som en av de små barnen viftade med lite väl entusiastiskt) och kom ner han också.

Fyraåringarna

Efter att ha blivit ombedd att ställa upp sig för fotografering av en av kompisarnas mamma så gick han ändå med på att posera, och då alla barnen fick säga "bajskorv" unisont så fick även skuggan av ett leende på bilderna.

Casimirs bästa vänner Ennis och Melker

Annars var luciafirandet väldigt trevligt, speciellt eftersom både farmor, mormor och stora C deltog. Det enda som inte var som vanligt egentligen var att jag inte hade någon roll i förplägnaden efteråt. Vanligtvis brukar jag göra gröten men eftersom jag engagerat mig i förskolans mat istället blev jag inte ens tillfrågad i år.

Lite gladare stjärngosse hos farmor

Efter firandet åkte stora C tillbaka till jobbet medan farmor följde med hem en liten stund och lekte med barnen så att jag kunde laga middag.

Tomtegumma hos mormor

Mormor ägnade istället kvällen åt att ömsom rita, ömsom spela och sjunga med Casimir.

Tidigare inlägg om luciafirande på förskolan
Länk till luciafirande 2010
Länk till luciafirande 2009 (skrivet av Musikanta)

Promenad i Gamla Stan

2011-12-13T21:00:00.000+01:00

Idag har Musikanta och jag varit inne på en julpromenad i Gamla stan. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle hinna med julmarknaden på Skansen, men efter ha kastat en blick på klockan och insett att den redan var halv tolv när vi var på Sergels torg ändrade vi snabbt våra planer. Så istället för lunch på Flickorna Helin och Voltaire, som jag planerat, blev det Kulturhuset som vanligt.

På Kulturhuset

Men, men - eftersom vi var tidiga fick vi i alla fall en bra fönsterplats i Kulturhusrestaurangen och kunde titta ner på julrusande Stockholmare medan vi åt.

Musikanta på Drottninggatan

Efter lunchen bestämde vi oss om att gå till julmarknaden i Gamla Stan istället då mormor Musikanta kände sig säker på att hitta dit. (Dagen innan hade jag blivit frågad om vägen två gånger utan att ha någon aning, trots att jag måste ha passerat den med bara några tiotals meter).

Musikanta på väg till julmarknaden

Då vägen till julmarknaden gick förbi Storkyrkan passade vi på att gå in och ta en titt på julkrubban. Julkrubbefigurerna är täljda av Eva Spångberg som tydligen röstats fram till den mest betydelsefulla kvinnan inom Svenska kyrkan under 1900-talet. Tyvärr dog hon för någon månad sedan, så möjligheten att höra henne berätta om sitt arbete och den bibliska historien finns inte längre. Fast julkrubban finns kvar i alla fall, och tydligen finns det en ännu större krubba i Uppsala som jag tänkte vi kunde besöka nästa år.

Gravid Maria rider på en åsna

Efter besöket i Storkyrkan gick vi vidare och Musikanta hittade mycket riktigt till julmarknaden på första försöket. Mycket liv och rörelse var det där, och många stånd med mer eller mindre juliga saker. På trappan till börshuset stod ingen mindre än Herman Lindqvist framför en stor tv-kamera och mikrofon.

På julmarknad i Gamla Stan

Då vi varit en stund på julmarknaden gick vi vidare till Gamla Stans tunnelbanestation och tog tunnelbanan till Västertorp för pojkarnas luciafirande.

Decemberutflykt

2011-12-11T18:02:00.001+01:00

Caspar, Clarissa och jag har varit på äventyr idag, medan Casimir och stora C varit hemma och pysslat i garaget.

Clarissa på Vapiano

Vid elvatiden jag mig iväg med planen att åka till Skansens julmarknad. Första stoppet var Gamla stan och Vapiano, som är en väldigt barnvänlig restaurang på så sätt att det alltid är liv och rörelse där, det finns spagetti och köttfärssås på menyn och - inte att förglömma - den ligger precis tvärt emot tunnelbanestationen.

Spagetti med köttfärssås är gott...

Caspar åt spagetti och köttfärssås med god aptit samtidigt som han noggrant studerade alla tåg och bussar som åkte förbi.

...fast chokladtårta är godare

Efter en chokladtårtebit var humöret på topp och vi påbörjade promenaden genom Gamla Stan med att gå förbi Indiska och köpa ett par vantar till mig.

I Gamla stan

Förvånande nog hittade jag därefter till Djurgårdsfärgan på första försöket. (På vägen dit blev jag tillfrågad två gånger om vägen till julmarknaden i Gamla stan, men det hade jag förstås inte någon aning om.)

På Djurgårdsfärjan

Då vi promenerat en stund kom vi fram till Skansen. Det hade varit mycket folk på båten och de flesta av dem verkade också ha Skansen i kikaren. Dessvärre fick Caspar syn på en spårvagn och efter att jag insett att han absolut inte ville göra något annat än åka spårvagn, och konstaterat att backen upp till Skansen var lika brant som jag mindes den, bestämde jag mig för att skippa julmarknaden.

Skansen 11 december 2011

Sagt och gjort. Vi åkte spårvagn till Nybroplan och promenerade därefter mot T-centralen med baktanken att passera NK och julskyltningen.

Bläckfisktomte

Årets julskyltning hade temat "konsumtionssamhället" eller något dylikt och var väl tänkt att vara ett ironiskt inpass i konsumtionsdebatten. På grund av detta var julskyltningen nog den tråkigaste jag sett, men det spelade inte så stor roll eftersom Caspar var måttligt intresserad av denna i alla fall. Det enda som tilldrog hans intresse var en liten tågbana som fanns i ett av skyltfönstren, med ett tåg som körde runt. Han stod och beundrade tåget en lång stund innan han motvilligt gick med på att gå vidare mot tunnelbanan och hemfärden.

På väg hem passerade vi Sergels torg

Nyfiken på lussebullarna

2011-12-10T16:34:00.001+01:00

Idag har Caspar tillbringat dagen hos farmor och farfar medan storebror varit hemma. Själv var jag i Skärholmen och köpte julklappar och kläder på förmiddagen, men kom hem lagom för att kunna laga lunch.

Pojkarna bakar lussekatter

Nyfiken

På eftermiddagen gjorde Casimir och jag pepparkaksdeg och lussekattsdeg. Caspar kom hem lagom för att kunna vara med och baka ut lussekatterna.

Födelsedagsfirande

2011-12-07T12:00:00.000+01:00

Mitt födelsedagsfirande började detta året rekordtidigt eftersom Caspar vaknade vid två-tiden och inte kunde somna om. Då båda pojkarna somnat i bilen på väg hem från Knatteskuttet utan att äta någon middag (ifall man inte räknar ett halvt dussin pepparkakor dit) insåg jag att det bara var att släpa sig upp och fixa till något ätbart. Caspar och jag gick alltså upp och efter att ha frågat Caspar vad han ville ha att äta, började jag koka makaroner.

Trött på födelsedagsmorgonen
Casimir visar medaljen han fick från Knatteskuttet

Vid tre-tiden på natten anslöt Casimir till sällskapet varvid det visade sig att Casimir bara kunde tänka sig att äta korv. Casimir var fullt medveten om att det var min födelsedag och ville vidare ge mig ett paket. Efter en stunds fundering plockade han ner en fin Mårrateckning (som han och mormor hade målat i vattenfärg) från kylskåpet, klippte ut själva Mårran och gav mig den i present. Han sa även att han skulle tala om för pappa att "köpa en leksak" till mig, förslagsvis en "gosse-haj eller fågel".

Då jag varit uppe nästan två timmar kom vi äntligen i säng igen. Nästa gång jag blev väckt var det av stora C som tillsammans med mina föräldrar kom med frukostbrickan.

Presentbordet

På kvällen var det födelsedagsbjudning hos oss som vanligt. Potatisgratäng, paj och kallskuret stod på menyn - och till det ostar och tårta.

Födelsedagsbuffé

Medan vi stora åt middagen i matsalen gjorde jag ett misslyckat försök att få pojkarna att kalasa i barnrummet. En stund gick det bra, innan sällskapet på nedervåningen lockade för mycket.

Barnkalas på övervåningen

Anledningen till att barnen var så glada var att farbror Kay var på besök - och att han lekte med dem nästan hela kvällen. Han blev i vanlig ordning utsatt för stor polisbrutalitet när pojkarna lekte "ta fast tjuven och sätt honom i fängelsehålan" och åkte även på en och annan smäll när pojkarna lekte riddare.

Handfängsel

Inte förrän alla gästerna gått stupade Casimir utpumpad i säng.

Avslutning på Knatteskutt

2011-12-06T22:00:00.000+01:00

Vi har haft avslutning på den idrottsskola som Casimir haft hela terminen. Eftersom det var sista gången och det stod "lekar" på schemat bestämde jag mig för att både mormor Musikanta, Caspar och Clarissa skulle få följa med.

Alla Knatteskuttare

Så här i efterhand har jag svårt att avgöra om det var en mycket bra eller mycket dålig idé. Caspar var nämligen helt sjövild och sprang tillsammans med de stora barnen tills jag fick nog och höll fast honom. Då vrålade han så mycket att jag fick gå till omklädningsrummet med honom istället.

Andäktig publik

Caspar lycklig

Samtidigt, i perioder gick det ju bra att Caspar sprang - och så glad som han var över att äntligen få vara med på Knatteskuttet har jag nog aldrig sett honom förut. Han sprang och skrattade, svettig och röd, och var fullständigt lycklig.

Casimir å andra sidan skötte sig väl och kom när ledarna blåste i visslan och satte sig även ner när det var samling. Jag hade varit en smula bekymrad över just detta momentet eftersom jag vet att min äldste son tenderar att ha lite svårt att sitta still, men hade alltså inte behövt oroa mig. När jag pratade med ledarna i efterhand så bekräftade de att Casimir fungerat väldigt bra i gruppen.

Besök på Tropicariet

2011-12-04T22:00:00.000+01:00

Vi har varit på Tropicariet utanför Kolmårdens djurpark på besök. Medan djurparken bara är öppen under sommarhalvåret så håller Tropicariet öppet hela året.

Casimir tittar på aporna

Så efter en ganska tråkig fredag (då jag var på universitetet) samt en lugn lördag (då jag var på syföreningsaktion och pojkarna besökte en grotta i Finspångstrakten) vände vi tillbaka till Stockholm via Kolmården.

Caspar i det "ihåliga trädet"

Tropicariet visade sig vara en helt fantastisk upplevelse, både för vuxna och för barn. Stora C och jag tittade nog helst på aporna som sprang runt fritt i några av rummen, medan pojkarna förstås fascinerades av ormarna, krokodilerna och inte minst - hajarna.

Pojkarna tittar på en simmande orm

Vi hade tur och fick se hajarna matas av en dykare i stålbur. Stora och imponerande bjässar var det, som simmade så nära oss att vi utan besvär kunde studera både gälar och tänder.

Hajmatning

Förutom hajar så fanns en imponerande mängd fiskar i olika tankar och akvarier och i en bassäng simmade snudd på tama rockor och några igelkottsfiskar som man fick klappa. (Fast igelkottsfisken undvek Casimir att klappa eftersom den kunde bitas).

Caspar klappar rockorna

Jag klappar igelkottsfisken

På Tropicariet fanns det även fiskar som man uppmanades att inte sticka ner fingrarna till. Värst verkade de elektriska ålarna vara, vilka både hade utrustats med nät och varningsskylt.

Pirayor

Förutom vattenlevande djur fanns det en hel mängd andra invånare som vi gick stifta bekantskap med.

Musikanta fotar

Två aror

Efter att ha tillbringat några timmar i Kolmården fortsatte vi till Stockholm i sällskap med mormor Musikanta. Förutom en livlig diskussion med äldste sonen om nödvändigheten att köpa leksaker i museets souvenirshop precis på slutet så hade det varit en fantastiskt lyckad utflykt.

Dansuppvisning

2011-12-01T22:00:00.000+01:00

Idag var det sista danstillfället för Casimir för terminen och dagen till ära var det dansuppvisning för föräldrarna. Eftersom jag inte varit med vid något tillfälle, utan snällt fått sitta utanför och vänta, tyckte jag det var väldigt spännande att få vara med. Då Stora C hade svårt att hinna ifrån jobbet i tid för uppvisningen så fick även Caspar och Clarissa följa med och titta på.

Sittande

Casimir tyckte det var roligt att ha publik och skötte sig till största delen exemplariskt. Eftersom gruppen bestod av 3-5-åringar så handlade det mest om rörelser till musik, och allt som oftast så sprang något barn ifrån till sina föräldrar eller rök ihop med en väninna.

Flaxande

Casimir hade det lite extra besvärligt då han var ensam pojke i gruppen. Flera gånger busade flickorna mer eller mindre kärvänligt med honom.

Sparkande

Till slut blev det för mycket när en av hans bästa vänner från förskolan, lilla fröken N, högg tag i honom och ryckte honom hårt i armen - precis inför mig och hennes förstummade föräldrar. Casimir började storgråta och en lång stund efteråt gick åt till att försöka lugna ner honom och få flickans föräldrar att förstå att det inte spelade någon roll. Jag lyckades bättre med den första uppgiften (genom att muta honom med tre pepparkakor ifall han slutade gråta) men var mindre framgångsrika i den andra. Resultatet förstås blev att det var lilla fröken N som grät resten av uppvisningen istället.

Springande

Lite tur hade jag då brandlarmet gick av en stund senare, då åtminstone Casimir blev på påtagligt mycket bättre humör av prospektet att det kanske brann i huset. En aning konstigt tyckte jag det var att Casimir blev så väldigt ledsen, men kanske berodde det på att uppvisningen krävde så mycket koncentration ifrån hans sida att han tyckte det var jobbigt att bli störd.

Med krona

Efter uppvisningen blev Lilla fröken N och Casimir vänner igen och allt var frid och fröjd. Jag avböjde dock erbjudande från lilla fröken Ns föräldrar om att gå på restaurang och fira avslutningen, väl medveten om att jag uttömt all tur för en lång tid framåt. Casimir hade ansträngt sig och dansat väldigt fint, Caspar hade suttit still i mitt knä och tittat på - och Clarissa hade sovit sig igenom hela uppvisningen. Istället firade vi med pepparkakor och julmust, som fanns till försäljning utanför dansrummet.

Matlagning på förskolan

2011-11-30T22:00:00.000+01:00

Idag var det min tur att laga maten på förskolan. Jag hade funderat lite på vad det var som jag skulle laga. Eftersom jag själv gjort femveckorsmatsedeln som förskolan följer så har jag en vag uppfattning om ungefär i vilken ordning rätterna kommer. På vägen till förskolan slogs jag av en plötsligt insikt, att det var "Tores fiskgryta" som jag skulle laga, vilket också visade sig stämma.

Tores fiskgryta är en av de nya rätterna i matsedeln och har som sådan mötts av viss skepticism. Jag bestämde mig därför att följa receptet slaviskt och framförallt undvika att byta ut ingredienser av bekvämlighetsskäl. Kokerskan hade redan plockat fram matlagningsyoghurt och burkchampinjoner (istället för creme fraiche och färska champinjoner) men dem satte jag in i skåpet igen - och gick sedan på handlingstur.

Vid halv tio-tiden, efter att farmor kommit och hämtat Clarissa, satte jag igång med matlagningen på riktigt. Det enda svåra var att veta om fisken var färdig, eftersom jag inte kunde smaka av den. Genom att jag bytte ut fiskbuljongen i orginalreceptet till grönsaksbuljong kunde jag själv både smaka av såsen, och ta undan en portion innan jag i sista momentet la i fisken.

Liten film på Caspar som tvättar händerna efter maten.

Barnen brukar sjunga "blinka lilla stjärna" för att veta hur länge de ska tvätta händerna.

Resultatet? Fiskgrytan gjorde succé både hos barn och personal. Flera av barnen kom fram efteråt och tackade för maten och sa att den var god. Grönsaker, fisk och sås - allt försvann ner i barnens magar på nolltid och när jag tittade på informationstavlan så var det fler dubbla kryss (att barnen tagit om) än enkla. Här kommer receptet!

Tores fiskgryta (fyra portioner)

500 gr fryst vit fiskfilé i block (orginalet är sejfilé)
3 dl creme fraiche (jag tog den feta varianten)
1 burk krossade tomater (Kung Markattas ekologiska är godast)
1 grönsaksbuljongtärning (orinalet är fiskbuljong)
1 stor morot
En halv röd paprika
Ett par fyra, fem färska champinjoner
1 lök

Hacka löken fint. Skiva morot, champinjoner och röd paprika fint.
Stek löken på svag värme så den nästan smälter. (Detta är speciellt viktigt när man har barn som inte gillar lökbitar). Efter en stund tillsätt moroten och stek ytterligare. Vid behov tillsätt lite vatten under stektiden. Lägg därefter i champinjoner och paprika och stek ytterligare en stund.
Tillsätt krossade tomater och creme fraiche samt smula i grönsaksbuljongen.
Koka ihop och smaka av, salta och peppra.
Tag slutligen fiskblocken och lägg i såsen. Koka så att fisken blir genomkokt men inte så länge att den går sönder.

Servera med ris eller couscous.

Första advent 2011

2011-11-27T22:00:00.000+01:00

Idag har vi firat första advent i Botkyrka Pingstförsamling. Efter en stunds funderande på vilken församling vi skulle våga oss på, med två vildingar och en bebis, bestämde vi oss för Botkyrka Pingstförsamling (där stora C också är uppvuxen). Förra året åkte vi till Katarina kyrka men då vi fick tillbringa mer tid utanför kyrkan än inne i den ville vi gå till en annan församling denna gång.

Kyrksalen

Nackdelen med Botkyrka Pingst, att första adventsfirandet knappast skulle bli så traditionsenligt, uppvägdes lätt av det faktum att det fungerar finfint att ta med alla barnen dit.

I kyrkbänken med farmor och farfar

Dagen till ära så användes den stora kyrkorgeln, så jag fick sjunga "Bereden väg för Herran" vilket jag tycker är det viktigaste första advent. Hur resten av gudstjänsten var fick jag dock inte reda på eftersom jag gjorde farmor sällskap och gick ner och var med i barnverksamheten istället.

Teater på söndagsskolan

Under gudstjänsten var det teater för alla barnen och därefter gick pojkarna till sina respektive klasser. Dessvärre var Caspar ledsen, dels för att hans mattid passerat sedan lång tid tillbaka och dels för att farmor och Casimir försvann till 3-4-årsgruppen. Men när han ätit ett par korvar (som jag tagit med mig i en termos) blev hans humör avsevärt bättre.

Lek efter söndagsskolan

Efter söndagsskolan fick pojkarna leka och därefter var det dags för kyrkkaffe. Som sig bör serverades lussbulle och pepparkaka (vilket var trevligt för oss vuxna men knappast idealiskt för barnen).

Fika med lussebulle och pepparkaka

När vi hade uppdaterat oss om de senaste händelserna av vännerna i församlingen så åkte vi hem till farmor och farfar för söndagslunch. Till lunch bjöd farmor på sin goda köttgryta och efter att jag varit ute och lekt en stund med pojkarna i blåsten fick vi också efterrätt bestående av stora Cs favoritefterrätt - smulpaj. Båda pojkarna fick tillfälle att tända det första adventsljuset (och lov att släcka det också).

Casimir tänder första adventsljuset

Efter besöket hos farmor och farfar åkte vi hem igen varvid jag lagade middag till barnen. Väl medveten om alla godsaker som de stoppat i sig (och att barnen knappast var särskilt hungriga) tog jag den enkla vägen ut och lät dem välja en varsin maträtt. Som tur var hade de inte några speciellt komplicerade önskemål utan Casimir valde pannkaka och Caspar makaroner och korv.

Två sorters middag på kvällen

Första advent avslutades med att jag gick till föräldrakooperativet och städade - och därefter var vi vakna halva natten med olika barn - men det är en annan historia...

Pepparkaksbak

2011-11-26T23:28:00.000+01:00

Idag har jag passat på att baka pepparkakor när jag fick tillfälle att vara ensam med Casimir. Detta då Caspar, stora C och Clarissa åkt till Hornbach för inköp av slippapper och andra livsnödvändigheter.

Pepparkakor

Casimir ville dock inte följa med till byggvaruhuset så istället fick vi en lugn eftermiddag tillsammans med pepparkaksbak och sagoläsning.

Pepparkakskrokodil

Dagen har annars kretsat kring stora Cs två projekt; att röja i garaget samt att slipa och olja köksbänk, matsalsbord och trappa. Pojkarna deltog inte i det första, utan fick gå in och leka under förutsättning att de var "snälla mot varandra och inte bråkade". Det fungerade över förväntan och de lekte med varandra utan några större kontroverser i flera timmar (eller kanske nästan en hel om man ska vara helt ärlig), vilket gjorde att jag till och med hann att sätta namnlappar i alla nya kläder som jag köpt vid senaste inköpsrundan.

Stora C slipar köksbänken

Även kvällen förlöpte utan några större konflikter, förutom en dispyt om huruvida vi skulle titta på Flygande mattan (ett allsångsprogram för barn) eller en film, respektive hur mycket stora Cs slipmaskin störde resten av familjen.

Första lediga fredagen - lekslottet

2011-11-25T22:00:00.000+01:00

Idag har varit den första lediga fredagen för gossarna sedan förskolan överraskande meddelade att vi trots allt skulle få ha våra fyra-dagarsveckor. Dessvärre var summan av dagen knappast positiv, trots att vi åkte till leklandet Lekslottet på eftermiddagen. Efter att ha funderat lite kom jag fram till att vi alltid får en reaktion på lördagen i vanliga fall och att den kom en dag tidigare den här gången. Sammantaget blev det väl mycket skrik och slagsmål för bara en dag.

Clarissa gillar Lekslottet

I vilket fall som helst så gick morgonen ganska bra.Vi började dagen med att klippa kronor av papper och ha fiskdamm. Fiskdammen (som kom sig av att vi hade läst boken "Kalas Alfons Åberg") gick till så att Casimir och Caspar lekte att de fiskade från soffan med hjälp av snodden till min morgonrock och en påsförslutare. När jag såg detta smet jag in i köket och gjorde i ordning en varsin påse som jag satte fast i "kroken". I påsen fanns ett russinpaket, en clementin och en ballong, vilket var väldigt populärt (och dessutom passade innehållet bra till mellanmål).

Eftersom lunch hade vi bestämt att vi skulle åka till Lekslottet i Tullinge. Redan då började egentligen bekymren, då det var väldigt svårt att få Casimir färdig för utflykten (speciellt vad gällde kläder och skor). Han var dessutom redan på dåligt humör eftersom han misslyckats med att knyta ett par snoddar (från olika morgonrockar som han snott från mig) runt magen. Tanken var att han skulle se ut som en bläckfisk, men för det krävdes knutar.

Pojkarna leker tillsammans

I vilket fall som helst kom vi iväg till Lekslottet till slut, och pojkarna lekte bra tillsammans. Jag hade klätt dem i likadana kläder, vilket visade sig vara dumt vid närmare eftertanke. För det första var det svårt att se skillnad på dem på avstånd, och dessutom så hade de eldsflammor på tröjorna vilket gav intrycket att de var ännu vildare än de faktiskt var.

Mellanmål

När de rasat runt så mycket att några andra föräldrar började se påtagligt oroliga ut och dessutom frågade mig om "det var mina killar" så bestämde jag att det var dags för mellanmål. Caspar och Casimir fick varsin glass och själv åt jag en bit chokladtårta.

Mer mellanmål

Caspar, som är väldigt svag för chokladtårta, hjälpte mig äta upp den parallellt med glassen.

Vildingar

Ju senare på fredagseftermiddagen det blev, desto färre familjer var det på leklandet. När vi åkte därifrån var det redan mörkt och vi var i princip ensamma. Mina vilda killar till trots så hoppades ägarinnan att vi skulle komma tillbaka snart igen.

Dans och dietist

2011-11-24T22:00:00.000+01:00

Idag har jag hämtat lilla gummans pass, handlat kläder till barnen och skjutsat Casimir till danslektionen. Om vedermödorna förknippade med detta har jag berättat här.

I köpcentrat där jag köpte kläderna passade jag på att införskaffa några fler barngrötspaket, varvid jag gjorde misstaget att fråga en (vad jag trodde var) en butiksanställd om vägen. Det visade sig i själva verket vara en "dietist i butik" vilket gjorde att hon oombedd genast började ställa en massa frågor om min lilla gumma av typen "men är inte lilla gumman en ganska liten gumma?".

20 minuter tog misstaget, men eftersom hon rekommenderade att jag skulle hälla en (eller till och med två) teskedar rapsolja på varje grötportion så var jag ändå rätt så glad att jag frågat henne. När hon sa det kom jag för övrigt ihåg att min goda vän från förskolan också tillsatt rapsolja till sina barns mat, och att det fungerat bra i deras fall.

Fika på Bakstugan

2011-11-23T22:00:00.000+01:00

Idag har varit en ganska lugn dag, även fast min lilla gumma inte sovit särskilt mycket. På morgonen fikade jag och en god vän från föräldrakooperativet, som också fått sitt tredje barn för inte så länge sedan. Vi har följts åt bra vad gäller barnen: storasyster är ett halvår äldre än Casimir, det skiljer en vecka på mellandottern och Caspar och lillebror är tre månader yngre än Clarissa.

Albin 1,5 månad gammal

Albin, som lillebror i familjen heter, är en pigg och glad bebis på 1,5 månad. Olik sina systrar på flera sätt, men lika fin ändå, och lika vackra ögon.

Bakstugan, vårt lokala fik, förtjänar en kommentar för sig. Från början en gammal bensinmack som sedan omvandlats till ett förvånansvärt bra bageri, fullt med stamgäster som tar med sig hela kaffekannan (och fyller på alla andras kaffemuggar) när de vill ha påtår. På onsdagarna vet alla som brukar äta där att det vankas munkar. Eftersom det var sista munkonsdagen innan julmunkuppehållet, åt både jag och min väninna var sin munk (jag en hallonmunk och hon en vaniljmunk). Egentligen tycker jag bättre om andra bakverk, men det eftersom det var den allra sista munkdagen innan jul kändes det som vi borde ta tillfället i akt.

På eftermiddagen gjorde jag ett misslyckat försök att handla i Liljeholmen. Lilla gumman som var vaken ville absolut inte veta av några klädinköp. Hon var för övrigt på dåligt humör redan när jag försökte äta lunch och hålla henne samtidigt. "-Ah, ah, aaah" klagade hon högljutt när hon såg maten försvinna från tallriken och in i min mun. Till slut försökte jag till och med mata henne med lite av potatisen i min indiska gryta, men det gick inte något vidare. Det var svårt att hålla henne och mata samtidigt och dessutom var både konsistensen och smaken ovan. När hon slutligen råkade slå emot bordet något lite var måttet rågat och jag fick slänga i mig de sista tuggorna.

Långsam dag med snöpligt slut

2011-11-22T22:00:00.000+01:00

Idag har varit en ganska lång dag. Kanske berodde det på att vi påbörjade vår nya klockan åtta-lämning och att lilla gumman dessutom sov ganska mycket.

Tyvärr fick dagen ett ganska snöpligt slut då Caspar hade slagit sig i bakhuvudet på förskolan och stora C fick ta honom till akuten. Trots att såret blödde mycket behövde det inte sys (eller limmas) den här gången, men innan läkaren kunde dra den slutsatsen var såret tvungen att rengöras. Själva rengöringen var en omständlig procedur, mest för att Caspar var helt hysterisk och kämpade emot.

På eftermiddagen, fick jag alltså till min förvåning bara hämta hem ett barn från förskolan. Jag hade glömt min mobiltelefon hemma vilket gjorde att jag inte kände till de dramatiska händelserna.

När stora C och Caspar kom hem vid fyra-tiden ville jag vara lite med min yngste son och kommenderade därefter iväg resten av familjen till Knatteskutt. Dessvärre var Caspar så utpumpad av händelserna att han kort därpå somnade i min famn (efter att först ha ätit tre wienerkorvar) varvid jag befann mig i den ovana situationen att jag faktiskt hade en stund alldeles för mig själv. Fantasin räckte inte längre än till att kavla ut pepparkaksdegen som fanns i kylen, vilket gjorde att det fanns alldeles nygräddade pepparkakor när Casimir och stora C kom hem (och Caspar vaknade). Stora C tyckte pepparkakorna var för tjocka och för mjuka, men pojkarna åt pepparkakor med god aptit trots detta.

Pass till lilla gumman

2011-11-21T21:25:00.001+01:00

Idag har vi varit och skaffat pass till lilla gumman. Väntetiden var över en timma lång, men det fanns mycket att titta på så trots att Clarissa var vaken gick tiden förhållandevis fort.

När det väl var vår tur så fick stora C hålla Clarissa framför kameran och sedan krypa ner bakom henne på golvet så att ingenting av honom skulle synas på passbilden. För att Clarissa skulle titta åt rätt håll, viftade passtjänstemannen med en käpp, som det var leksaker fastbundna på, framför och ovanför henne. Det fungerade väldigt bra, förutom att jag tyckte det var lite tråkigt att hon tittade uppåt på passbilderna.

På Polishuset

När bilden var tagen och vi fick gå ut från båset vände jag mig bakåt och tittade in i de andra båsen. På flera andra ställen viftades det med olika slags leksakskäppar, vilket såg väldigt lustigt ut.

Utehelg

2011-11-20T22:00:00.000+01:00

Den här helgen har vi varit ute mycket, och också fått en hel del gjort. Till exempel har stora C skruvat upp två lampor och även röjt i garaget.

Sista äpplena skördade för mostillverkning

Stora C röjer i garaget

Pojkarna, som varit glada den största delen av tiden, har lekt i lekstugan, gungat och grävt i sandlådan.

Casimir klättrar i äppelträdet

Caspar bjuder på pannkaka "-Ha en pannkaka mamma?"

En hel del inomhusaktiviteter har vi också hunnit med som att göra trolldeg och rita flygplan.

Stora C kommer med torktumlaren

Sist men inte minst har vi köpt en ny torktumlare, då vår gamla gick sönder för tredje gången i fredags. Medan jag och pojkarna var på ICA och köpte salt till trolldegen åkte stora C och Clarissa och införskaffade torktumlaren.

Avskedsmiddag

2011-11-18T22:00:00.000+01:00

Idag har vi ätit avskedsmiddag då vår kinesiska inneboende ska åka till Kina en månad. Hon och pojkvännen (som är här på besök) lagade en kinesisk middag bestående av en kycklingrätt, en rätt med tofu (bönost), sötsur blomkål samt gurksallad. Dessutom fick vi vårrullar som förrätt, vilket var bra då vi var väldigt hungriga - vana vid tidiga middagar, småbarnsföräldrar som vi är.

Avskedsmiddag

Pojkarna åt bara ris vid detta tillfälle, vilket inte gjorde så mycket sedan de redan ätit middag tidigare.

Ps: Lägg märke till att jag kunde låta duken ligga kvar på bordet som åtta förskolebarn (och tre pedagoger) hade ätit pasta med korv, ketchup och pesto samt pannkakor, sylt och grädde vid dagen innan. Helt otroligt!

Lunchbjudning i Mälarhöjden

2011-11-17T20:13:00.001+01:00

Idag har jag haft lunchbjudning för alla Casimirs och Caspars förskolekamrater. Sammanlagt sjutton barn och sju vuxna utfordrade jag med pasta, hemgjord pestosås och korv samt pannkaka med sylt och grädde.

Nytt användningsområde för en lövhög

Upprinnelsen till händelsen var att Casimir och Caspar inte hade något födelsedagskalas för sina kompisar i somras, vilket de haft tidigare år. Jag funderade lite kring detta men allt efter att tiden gick kändes det fånigt att bjuda vännerna på födelsedagskalas. Istället frågade jag föreståndaren om förskolan ville komma på lunch någon utflyktsdag. De ville de gärna!

Caspar gungar gungan

Den sista veckan har därför gått åt till att förbereda inför besöket. Helgen som gick var vi till exempel på Hornbach och införskaffade ny sand till sandlådan. Jag röjde också inne och klistrade bland annat pedagogiska kort på alla förvaringslådor (så att barnen ska se vad lådorna innehåller) medan stora C skruvade ihop gungbrädan och krattade ihop en stor lövhög till barnen.

Klockan halv tio på morgonen anlände därför sjutton förskolebarn och deras pedagoger till vår trädgård. Casimir, som hade fått visa vägen hem, hade valt en intrikat variant av väg (som vi inte gått på ett halvår) så barnen hade dessutom fått se lite av omgivningarna.

Mat vid vardagsrumsbordet

Precis som jag hade trott så gjorde både lövhögen och lekstugan succé. Barnen lekte också med Casimirs lilla grävskopa och sparkade runt på gräsmattan med de små bilarna.

Pannkaksätning pågår

Vid elva var det dags för lunchen. Eftersom barnen helst skulle äta samtidigt fick jag duka vid fyra bord. Vid det stora bordet i matsalen satt sex barn och tre pedagoger. I vardagsrummet satt fem barn och en pedagog och i köket satt föreståndaren och tre barn.

Vid köksbordet

Caspar, som inte gillade att ett av de små barnen tagit hans plats (och att hans vänner dessutom lekte med hans tåg) fick till slut sitta ensam i barnrummet med sin älskade farmor. Då blev även Caspar nöjd (och på påtagligt mycket bättre humör efter att ha ätit ett par korvar).

Bordet i barnrummet

Vad gäller maten så åt barnen som små skogshuggare. Inte mindre än två hela paket med pasta gick åt (med ca sex vuxenportioner i varje), nästan två paket Winerkorvar (med arton korvar i varje), två laddningar med Pestosås, två hela plåtar med pannkakor och till det nästan en liter grädde och en hel del sylt. Till och med kokerskan (som sagt till mig att avvakta med den andra plåten pannkakor) blev förvånad. När barnen ätit färdigt fanns det bara en pannkaka kvar, som jag knep, och bottenskylan i en kastrull med pasta vilket jag och farmor delade på.

Clarissa leker också...

Efter lunchen gick de små barnen tillbaka till förskolan för att sova medan de stora fick leka inomhus. Då barnen hade lekt en stund (och jag hörde att Casimir höll på att demonstrera sin Vuvuzela) bestämde jag mig för att det var dags för fruktstund.

Vid halv två begav sig barn och pedagoger tillbaka till förskolan. Alla var överens om att utflykten varit mycket lyckad och jag blev förvånad och rörd över att samtliga barn både tackade för besöket och för maten. Casimir och Caspar var också mycket nöjda, Casimir med att barnen kom och Caspar att de gick.

Hektiska dagar

2011-11-15T21:46:00.001+01:00

Vi har haft några hektiska dagar och hemska nätter på sistone. De hektiska dagarna beror på två saker, att stora C är utomlands och arbetar samt att jag bjudit hem hela förskolan inklusive alla pedagoger på lunch på torsdag. Vad gäller nätterna är det svårt att säga vad det beror på, men stora Cs bortavaro bär nog den största skulden.

Natten till idag vaknade till exempel lilla gumman vid ett-tiden och åt. Därefter väckte hon Casimir och Caspar, varvid Casimir somnade om efter att ha konstaterat att det inte var morgon, medan Caspar fortsatte vara vaken. Till slut somnade han också om, men cirka två timmar senare (och efter att ha varit uppe med mig och ätit). Då vaknade Clarissa igen och ville äta. Därefter var hon pigg. Så före halv fem i morse var jag uppe och passade på att städa (så att säga inför städningen idag).

Idag har har alltså städat, både tillsammans med städhjälpen samt innan och efter. Dessutom har jag varit på IKEA och köpt nytt porslin som ska räcka till alla förskolebarn. Stora C kommer att få spader när han öppnar köksskåpen, men det bryr jag mig inte om. Jag har varit med Casimir till Knatteskutt och därefter stekt pannkakor och jagat vilda barn runt nedervåningen. Slutligen har jag med stor möda lyckats få alla tre i säng. Nu är jag mycket, mycket trött och tänker gå och lägga mig. Sov gott!

Oordning

2011-11-12T20:54:00.001+01:00

Mina inlägg skrivs inte i ordning. Sådana som har mycket text tar längre tid att skriva (förstås) och tillkommer därför senare - även om de inträffar tidigare. Så därför finns det nu två nya inlägg (om flygplatsbesök och IKEA-besök) som ligger före det tidigare publicerade maskeradinlägget. Klart som korvspad?

Maskerad på förskolan

2011-11-11T22:38:00.001+01:00

Idag var det maskerad på förskolan. Trots detta var det svårt att övertyga pojkarna om att de skulle gå dit, mest eftersom jag berättade att mormor inte skulle vara kvar när de kom tillbaka. Kanske var det opsykologiskt att säga detta precis innan vi gick hemifrån, men samtidigt ville jag inte att det skulle komma som en överraskning när de kom hem.

Casimir med kompis

I vilket fall som helst så lyckades jag övertyga pojkarna att de skulle klä ut sig. Två små riddare blev det, vilket var tur eftersom tigerdräkten gått sönder och björndräkten blivit för liten.

Bamse och katten Jansson

Föreståndaren, dagen till ära iförd Bamse-mundering, tog emot oss när vi kom. Hon skrämde nästan slag på Caspar, som vände och gick ut igen när han fick syn på henne.

Lekare

De andra pedagogerna var inte lika skrämmande. Casimir frågade inte ens "lekaren" om han hade någon spruta (vilket han alltid brukar göra ifall någon har en vit rock eller det minsta lilla påminner om en doktor).

Discodans (Ödlan dansar med Emil och Griseknoen)

Efter att barnen beundrat varandras utstyrsel så blev det disco i kuddrummet. En riktig discokula hade personalen satt upp, och de hade dessutom klistrat svarta plastpåsar för fönstren så man kunde se ljuseffekterna.

Samling i tamburen

Besök på Grafair och Bromma

2011-11-10T22:00:00.000+01:00

Idag har vi varit och besökt en privat flygplats. Trots att jag flugit åtminstone ett trettiotal gånger från Bromma hade det gått mig helt förbi att det precis bredvid Brommaterminalen ligger ytterligare en flygplats som heter Grafair.

Utanför Grafair

Min Mamma Musikanta kände dock till detta då en av hennes tidigare körmedlemmar är sambo med grundaren och ägaren till flygplatsen. Hon hade dessutom en stående inbjudan att komma och hälsa på den sagda körmedlem som också arbetar på företaget.

Lite efter klockan två idag åkte vi därför iväg till Bromma med förhoppningen att få reda på hur en privat flygplats ser ut och få se några flygplan.

Vad kan jag säga om besöket? Tja, den gnagande oroskänslan jag kände inför besöket förvandlades till fullständig visshet om att allting skulle gå åt skogen, när mamma Musikanta inte bara borstade håret på gossarna utan även passade på att kamma mig innan vi gick in. Jag menar, bör man vara välkammad så är det inte en passande plats för två vildingar och en ilsken bebis i sällskap av en trött mamma och en stressad mormor. Dessutom fick jag en stark känsla av att det var att utmana ödet.

Papegojspaning

Till en börja med gick det förhållandevis bra då Caspar fick titta på ett flygplan och Casimir bekantade sig med flygplatsens papegoja. Flygplatsen hade för övrigt mycket lite gemensamt med en "vanlig" flygplats och påminde mer om ett stort vardagsrum med sin öppna spis, röda tygsoffor, flygel, papegoja och akvarium.

Efter att det gått bra en liten stund började det dock gå mindre bra ungefär samtidigt som pojkarna fick var sin glass och mamma och jag bjöds på te och kakor. Vi hade inte mer än hunnit sätta oss när Casimir högljutt tillkännagav att han behövde bajsa. Han och jag fick därför hastigt och lustigt ge oss iväg till toaletterna. När vi kom tillbaka skrek Clarissa i himlens sky. Därefter hade mamma och jag ett väldigt sjå med att få pojkarna att låta bli att leka i sofforna (de hade dessutom glassarna i handen). Till detta så blev Caspar otröstlig när ett av flygplanen startade och grät "-Näe, inte åka, kom tillbaks" en stor del av den återstående vistelsen. När pojkarna därefter slutligen började springa fram och tillbaka på en röda mattan samtidigt som de härmade flygplan bestämde vi snabbt att det var dags att bege sig av ifrån flygplatsen. Vi tackade körmedlemmen (som inom parantes hade varit oerhört vänlig mot oss hela tiden, chokladglassen i soffan till trots) så hjärtligt och lovade att komma tillbaka utan vildingar nästa gång.

Då klockan var halv fem vid denna tidpunkt bestämde jag självsvåldigt att vi inte skulle åka hem direkt, utan vi intog istället middag på en MAX-restaurang i närheten. För att slippa hamna i rusningstrafiken gick vi sedan en lång promenad till Bromma flygplats och tittade på fler flygplan innan vi utsjasade och genomfrusna begav oss hemåt vid sjutiden på kvällen.

IKEA anno november 2011

2011-11-09T22:00:00.000+01:00

Musikanta och jag har varit på besök hos farmor på förmiddagen. Clarissa (som också var med förstås) demonstrerade sina senaste förvärvade färdigheter, krypförsök, medan farmor bjöd på förmiddagsfika och farbror Anders på te. Mycket trevligt förstås, fast jag glömde att ta bilder.

Jul på IKEA

På eftermiddagen åkte vi till IKEA en sväng för att införskaffa lite förvaringsboxar till pärlplattor, pussel och diverse andra barnsaker.

Mamma tittar på stjärnor

I varuhuset var julruschen redan i gång och utanför trängdes både Jehovas vittnen och Situation Stockholms-försäljarna. Även för dessa verkar julen vara högsäsong. På vägen in fick jag frågan av ett vittne om jag "visste vem som styrde världen" vilket jag utan tvekan hävdade att jag kände till.

Lunch på IKEA

Lite ångrade jag mig i efterhand, eftersom jag nog inte är alldeles säker på svaret och gärna velat veta hur det ligger till. Fast hade jag sagt det hade vi nog aldrig kommit därifrån och knappast hunnit äta en sådan trevlig lunch som vi gjorde.

Besök i Berghuset

2011-11-06T22:00:00.000+01:00

Idag har vi varit och besökt grottan i Berghuset på Mörkö. Det tog oss lång tid och ett par felkörningar men till slut hittade vi till parkeringsplatsen ifrån vilken de vägbeskrivningar som vi hade med oss utgick ifrån. Då hade vi också med berått mod kört en bit på en väg som var skyltad både "motortrafikfordon förbjudet" respektive "enskild väg".

På parkeringsplatsen

Efter att vi parkerat påbörjade vi den (som det skulle visa sig) dryga kilometerlånga vandringen genom urskogen till Berghuset. Enligt vår guidebok skulle grottan vara "perfekt för barnfamiljer" och enligt utsago på nätet gick promenaden dit intill "skvattramdoftande skogskärnar" vilket vi tyckte skulle vara trevligt.

Clarissataxi

Jag förstod ganska snabbt att ta med sig en barnvagn på promenaden till grottan inte var att tänka på, så en bit in i skogen lämnade vi den så att den fick vänta på oss. Clarissa fick bäras istället, vilket hon var mycket missnöjd med. Så länge hon var pigg och glad gick det bra, men när hon blev sömnig ropade hon alldeles hjärtskärande (och öronbedövande) efter den älskade barnvagnen.

Innan vi gav oss iväg djupare in i skogen passade vi på att äta korv och dricka varm choklad. Vis av tidigare erfarenhet hade vi struntat i att ta med något att grilla på och hade kokt korv i termos istället. Köttkorven smakade alldeles utmärkt men sojakorv gör sig bättre stekt än kokt, kunde jag konstatera.

Glada vandrare

Den fortsatta promenaden gick bra till en början även om färden snarare gick genom de skvattramdoftande skogskärren än intill dem. Ett och annat litet berg fick vi också bestiga. Efter hand blev det förstås lite drygt för barnen, bland annat efter som det var väldigt svårt för dem att gå där det växte sly som var högre än dem själva. Vi höll dock humöret uppe så gott vi kunde genom att leta efter blåbär och kasta kottar, vilket i och för sig gjorde att den dryga kilometern tog lika lång tid som om vi gått fyra gånger så långt på plan väg.

Caspar tycker grottan är "läskig"

Till slut kom vi i alla fall fram till Berghuset som låg väldigt vackert i en skog av gula lärkträd. Själva grottan var mindre än den vi besökte förra helgen. Dessutom var ingången så liten att man var tvungen att lägga sig ner och åla in, vilket mormor vägrade. Caspar ålade in, efter lite tvekan, men blev rädd när han väl var inne och hävdade att grottan "var läskig".

Caspar hittar ett värmeljus i grottan

Casimir trivdes dock som fisken i vattnet. Han och stora C kröp in och utforskade varje skrymsle och vrå och på den tid som det tog för mig och Capasar att ta oss ut passerade Casimir oss två gånger.

Casimir på upptäckarfärd

Vägen hem blev förstås lite långsam men då Caspar fick rida på pappas axlar så gick det lite bättre.

Pojkarna "turas om" att rida på pappas axlar

Tillbaka vid bilen igen konstaterade vi att vår utflykt hade blivit snudd på lite väl äventyrlig. En välkommen bieffekt var att pojkarna faktiskt var lugnare än någonsin på kvällen.

Alla Helgons dag

2011-11-05T20:27:00.003+01:00

Idag har vi besök av pojkarnas mormor Musikanta och morfar. Vi har som vanligt pratat mycket och ätit mycket under dagen. Dessutom har mormor sjungit och spelat med pojkarna. Lilla fröken Skrik lät sig nådigt hållas en stund.

Mormor med fröken Skrik

På eftermiddagen åkte vi till Sickla och köpte vinterkängor till Casimir. Eftersom mormor och morfar skulle till kyrkogården och tända ljus så passade vi på, även om det kanske var aningen opassande.

Novemberdagar

2011-11-05T20:14:00.000+01:00

Vi har haft några lata novemberdagar sedan vi träffade kusinerna. Onsdagen och torsdagen hände det inte så mycket mer än vår vanliga lunk kryddat med att vi gav oss iväg hals över huvud till McDonald's på torsdagskvällen. Det var sista dagarna på erbjudandet om en bok för varje Happy Meal och stora C och jag knäckte inte mindre än fyra Happy Meal tillsammans. Stora C åt upp hamburgarna och kycklingbitarna medan jag fick äta pommes frittes för hela slanten. Pojkarna hade redan ätit middag innan, men hjälpte till med juicen, äpplebitarna och minimorötterna.

Igen vidare middag för mig alltså, men glada ägare av två muminböcker och två böcker om Malvin blev vi. Boken om Malvin läste jag för övrigt på tunnelbanan för Caspar och kunde konstatera var riktigt underhållande. Pappan i boken köper pizza till middag - och struntar i tandborstningen på kvällen - och är alltså (i mitt tycke) mycket naturtroget skildrad.

Vi byter tåg på hållplatsen Gamla Stan

Igår fredag var Casimir med förskolan till kyrkogården och tände ljus. Eftersom Caspar hostade bestämde jag dock att han inte skulle följa med på utflykten. Istället åkte vi tunnelbana tillsammans samt gick och lekte i Vasaparken utanför St Eriksplan. Lunch tillsammans med stora C hann vi också med. För Caspar var dock själva tågresan det viktigaste och mycket tåg blev det verkligen.

Nils Holgersson i Lugnet

På eftermiddagen gick jag och pojkarna tillsammans med pojkarnas bästa vänner från förskolan och deras pappa till parkleken Lugnet. Där tillbringade vi några trevliga timmar tillsammans.

Kväll med kusinerna

2011-11-01T23:00:00.000+01:00

Efter besöket på Naturhistoriska museet åkte vi hem och åt middag tillsammans. Eftersom barnen var ganska trötta blev aktiviteten för kvällen att se filmen "Rio" tillsammans. De som tittade var tvungna att ha glasögon på sig för att kunna se specialeffekterna, vilket såg ganska roligt ut.

Filmtittning

Caspar leker med sina älskade tåg

Fast Caspar tröttnade ganska fort och återgick till sin älskade tågbana.

Naturhistoriska med kusinerna

2011-11-01T22:00:00.000+01:00

Idag har vi varit tillsammans med stora Cs bror och hans äldsta pojkar Jakob och Lukas på Naturhistoriska museet. Svägerskan som är på tjänsteresa i USA följde förstås inte med och inte heller yngste sonen som var hemma med farmor. Besöket var annars något av en "favorit i repris" då ungefär samma konstellation åkte dit för nästan exakt ett år sedan (vilket man kan läsa om här).

Casimir och Caspar som älskar sina kusiner hett och innerligt hade pratat mycket om museibesöket. Så mycket att Casimir till och med klädde sig i grön dinosauriedräkt dagen till ära. Han fick förstås ha den på sig när vi sedan åkte till Naturhistoriska, vilket våra pojkar kallar just "Dinosauriemuseet".

Dinosaurie i utställningen den mänskliga resan

På Dinosauriemuseet var det hemskt mycket folk eftersom det för närvarande är höstlov. Det var nästan så att jag ville vända när jag såg kön till biljettförsäljningen men som tur var gick det att köpa biljetter i en automat. Jag räknade ut att det så småningom skulle bli lika trångt i restauragen vilket gjorde att jag föreslog att vi skulle äta redan klockan elva. Tur var det med tanke på att barnen var hungriga (på grund av tidsomställningen) och att restaurangen snabbt fylldes på. När vi gick ut (några pannkakor och glassar rikare) ringlade sig kön lågt upp i trapporna.

Alla äter mat

Vad säga om besöket? Det var väldigt roligt att träffa kusinerna, så långt var vi eniga efteråt. Vad gäller resten av vistelsen så hade vi lite olika uppfattningar. Båda mina pojkar tyckte "allt var roligt hela tiden" medan jag hade en lite mer blandad recension. Till att börja med busade mina pojkar väldigt mycket. Dessutom hade jag svårt att hålla reda på dem, eftersom det var så mycket folk. Att Casimir-dinosaurien dessutom vid några tillfällen gick och morrade på andra barn gjorde ju inte saken bättre.

Pojkarna håller varandra i handen

Efter en stund så delade vi på pojkarna varvid jag och Caspar gick och tittade på inhemska djur. Detta fungerade väldigt bra, speciellt eftersom den utställningen inte var särskilt populär. Om sanningen ska fram har vi inte heller ägnat den mycket tid tidigare.

Caspar vill verkligen mata djuren

Utställningen Natur i Sverige visade sig vara perfekt för Caspar och han spenderade säkert en halvtimma med att sortera kryp (vilket var en variant på att lägga fyrkantiga, runda och trekantiga klossar i respektive hål) samt att klättra på en stor groda.

Caspar sorterar kryp

Glad groda

Efter detta fikade vi en sista gång innan hela sällskapet nöjda och glada (respektive lättade) åkte hem till oss i Mälarhöjden för film och middag.

Klövbergsgrottorna

2011-10-30T17:09:00.000+01:00

Idag har vi varit och besökt Klövbergsgrottorna i Tyresö. Klövbergsgrottorna är blockgrottor och övertäckta sprickor i berget som hänger ihop till ett stort grottsystem.

Natursköna omgivningar

Det blev en heldagsutflykt, delvis för att det tog så lång tid att ordna med allt. Dessutom hade vi svårt att hitta och körde fel flera gånger. Men det sägs ju att vägen är mödan värd.

Casimir blåser bubblor

Innan vi kom iväg var vi tvungna att åka till COOP och handla nya ficklampor samt färdkost. Casimir fick också ett paket såpbubblor vilka han omedelbart började blåsa så fort vi stannat bilen.

Casimir har "fastnat" i en klippskreva

Väl framme började vi med att förbereda för att grilla korv. Det tog sammanlagt tre engångsgrillar, två vändor till och från bilen (som stod parkerad en halv kilometer bort) en tändsticksask, ett par tändare och alla kartonger innan vi stora C äntligen fick fyr så att vi kunde grilla. För att inte tala om hur lång tid det tog.

Stora C ber att engångsgrillen ska börja brinna

När vi äntligen hade fått fyr på grillen och öppnade korvpaketet åt pojkarna korvarna ogrillade, vilket vi tyckte var aningen illojalt.

Pojkarna äter råa korvar (usch)

Förutom korv med bröd och ketchup hade jag tagit med mig varm choklad i en termos. Eftersom jag dessutom frös om fötterna hela tiden så kändes skogsutflykten väldigt mycket som deja vu från skoltiden.

Casimir klättrar in i grottsystemet

Hur som helst, pojkarna uppskattade att leka i skogen och när de började klättra i grottsystemet var alla tre glada som lärkor. Casimir och stora C klättrade högt upp medan jag fick hålla fast Caspar för att han inte skulle försöka följa efter. Istället höll sig Caspar och jag i en grotta precis vid öppningen.

Caspar lyser med ficklampan

Då Clarissa vaknat och duggregnet började tillta bestämde jag självsvåldigt att vi skulle åka hem, till den övriga familjens stora besvikelse. Stora C hade nog gärna stannat en stund till och utforskat mer av grottsystemet. Jag tröstade honom emellertid med att de säkerligen kommer fler tillfällen.

Stora C kryper ut ur grottan vid den södra ingången

Halloween

2011-10-29T22:00:00.000+02:00

Idag har varit en trött dag eftersom barnen höll oss vakna mellan midnatt och fyra på morgonen. Dessutom kände sig stora C inte bra och vägrade resa sig från sängen med argumentet att han var "sjuuuuk". Det slutade med att jag tog barnen till lekparken och därefter gick till COOP och köpte lördagsgodis.

Bus eller godis?

På kvällen tog sig stora C dock samman och följde med och köpte pizza till middag. Vi fick också besök av några grannbarn som sa "bus eller godis" när vi öppnade dörren. Som alltid i Mälarhöjden så var barnen mycket artiga och liemannen tog till och med av sig huvan och presenterade sig innan han villigt poserade för kameran.

Premiär på Kyrkans ÖF

2011-10-27T22:00:00.000+02:00

Idag har vi varit på öppna förskolan i Mälarhöjdens kyrka. Det var premiär för Clarissa och väldigt trevligt att återse gamla bekanta. (Ett inlägg från en samling i kyrkan då Caspar bara var ungefär en vecka äldre än Clarissa hittar man här).

Dagen till ära var det "kyrkstund" vilket innebar att det förutom pyssel också var en liten samling i kyrksalen med tända ljus. Mia läste en saga med sensmoralen att man ska vara snäll mot varandra. Efter samlingen fika med toscakaka.

Mia tänder ljuset vid kyrkstunden

Clarissa tycker att fika är "sådär"

Det enda jag ångrade var att jag inte tagit med mig de andra barnen också. Fast som tur är kommer det ju fler tillfällen.

Hemmadagar

2011-10-26T22:00:00.000+02:00

Casimir har varit "nästan-sjuk" några dagar. Det började med att jag kände att han var varm natten mellan måndag och tisdag. Kvällen innan hade jag förvånats över att han så snabbt smet upp i lekrummet och satte sig och tittade på film. Då trodde jag dock att han bara var lite måndagstrött.

Eftersom han fortfarande var hängig på igår fick han vara hemma med mig och Clarissa då. Eller hemma och hemma... Mat måste man ju ha, både friska och sjuka, och eftersom det var slut både på mjölk och ost blev det ingen annan råd än åka och storhandla.

Clarissa med gosehalsduken

I affären har de börjat med smårätter i caféet för hungriga handlare så efter att vi handlat köpte jag pannkakor till Casimir. Det gick helt enkelt till så att man köpte ett paket och sedan värmde personalen pannkakorna. Jag bad dem värma två pannkakor varav Casimir åt en och därefter fällde omdömet (ordagrannt) "den smakar absolut ingenting". Han bad mig äta upp den andra och jag kunde konstatera att han hade helt rätt i sin uppfattning.

Idag fick Casimir vara hemma igen, till lillebrors uppenbara missnöje. Då "storasyster" var hemma så fick hon passa Casimir medan jag lämnade Caspar på förskolan. Han kunde inte bli av med mig fort nog och stod nästan och hoppade medan han tjatade "men ni måste gå nu, annars kommer ni för sent". (Jag låtsades inte se colaburken som på något mystiskt sätt dykt upp på bordet och intalade mig själv att det nog bara var nyttigt att dricka om han nu mot förmodan höll på att bli sjuk.)

Casimir och Caspar gungar

Caspar solig

Efter lämningen passade jag på att fika med några andra mammor innan jag gick hem och lagade lunch till min sjukling. På eftermiddagen fick han följa med vid hämtningen och därefter gick vi till parkleken Lugnet i Västertorp, dit vi brukar gå på vardagarna. Tyvärr var bästa vännerna Frans och Ennis lediga (eller sjuka) men pojkarna lekte mycket med varandra istället.

Caspar har lärt sig åka sparkcykel

Parkleken Lugnet

Precis nyss...

2011-10-26T13:41:00.001+02:00

...så lärde sig Clarissa att vända sig från mage till rygg. Filmen hittar ni här.

Tandlagning

2011-10-24T22:00:00.000+02:00

Idag har jag mest ägnat åt att oroa mig, respektive laga en tand som jag trodde mig ha bitit sönder. Tandläkaren upplyste mig dock att anledningen till att tanden gått sönder berodde på att det var ett stort kariesangrepp, vilket fick mig att förstå att det skulle bli mycket borrande.

Tandläkaren visade sig för övrigt vara en förtjusande tjej som dock var lite osäker och vid ett par tillfällen bad om råd från sin handledare, vilken visade sig vara Casimirs bästa väns pappa. Allt blev förfärligt fånigt eftersom jag speciellt frågat efter en annan tandläkare än honom. Detta med tanke på att vi brukar gå till lekplatsen efter förskolan tillsammans flera dagar i veckan och jag tänkte att han skulle besparas att tänka på mina tänder vid dessa tillfällen. Nu blev det ju inte så i alla fall och efter att vi fnissat lite båda två så sa han helt sonika att jag skulle byta tandläkare till nästa gång till sin adept, något jag nickade bifall åt.

I vilket fall som helst blev tanden bra till slut även om jag hade rätt i mitt första antagande om det myckna borrandet. Efter en och en halv timma var tanden som ny och jag fick springa (en halvtimme försenad) till förskolan för att hämta mina pojkar. Farmor hade passat Clarissa under tiden och på vägen hem träffade vi henne på promenadvägen.

Botkyrka Pingst

2011-10-23T22:00:00.000+02:00

Idag har familjen varit faderslös då stora C varit och tittat på tennisfinalerna i Stockholm Open, en tävling som hans företag sponsrar.

Efter att ha hört mig för med svärföräldrarna bestämde jag mig för att åka till Botkyrka Pingstförsamling med barnen. Det är ganska precis ett halvår sedan vi var där sist och jag tyckte det kunde vara dags att uppdatera mig med vad som hänt sedan förra gången, samt att visa upp Clarissa för de goda vänner jag visste jag skulle träffa på.

Söndagsskolan

Vi blev förstås väldigt väl omhändertagna när vi kom dit och pojkarna blev omgående inskrivna i söndagsskolan. Söndagsskoleledarna berättade historien om den barmhärtige samariten av vilket Casimir dessvärre mest kom ihåg rövarnas överfall efteråt.

Eftersom det var första gången som Caspar deltog på riktigt fick han komma fram och bli välkomnad av de andra barnen. Casimir, som fyllt år sedan sist, fick välja en present.

Caspar välkomnas till söndagsskolan

Det enda orosmomentet, att kyrkan och söndagsskolan krockade med pojkarnas mattid, löstes förhållandevis tillfredsställande. Jag hade tagit med mig korv i en termos samt korvbröd och ketchup så när jag märkte att Caspars humör började att tryta utfordrade jag snabbt honom med en Bratwurst. Söndagsskoleläraren blev så inspirerad av detta att hon snabbt trollade fram korv till de andra sjuttio (!) barnen i söndagsskolan vilket gjorde att Casimir också åt av bara farten. (Han hade inte velat gå ifrån verksamheten för att äta, vilket man ju kan förstå).

Caspar leker med tåg

Efter kyrkan och söndagsskolan åkte vi hem till farmor och farfars hus. Där blev det söndagsmiddag för oss vuxna och efter detta gick farmor och Caspar till lekplatsen tillsammans.