Sjöhistoriska museet

Vår lediga fredag har vi tillbringat på Sjöhistoriska riksmuseet den här veckan. Jag hade hört att det skulle finnas en fin barndel där, och mycket riktigt så var museet en trevlig bekantskap för både mig och barnen.

Utanför Sjöhistoriska museet

Eftersom det stod att det fanns ett kafé (men ingen restaurang) vågade jag inte chansa att det skulle finnas mat att köpa, utan förberedde istället matsäck. Egentligen var det den biten, att göra mig och barnen färdiga och se till att mat (till färdkost, lunch och fika) fanns med som var mest besvärlig. Då jag mer eller mindre bröt ihop till slut klädde dock båda pojkarna på sig själva, vilket var ett stort framsteg.

Matsäcksätning

Väl framme visade det sig att vi var inte mindre än fyra tre-barnsmammor som tagit vår tillflykt till museet. Två av mammorna satt i matsäcksrummet (som fanns strax bredvid lekdelen) och fika. Själv drog jag nitlotten då jag hade små och förhållandevis lugna barn, och därför både fick övervaka leken och säga till de andra barnen med jämna mellanrum. 

Skepp o'hoj

Jag brukar oftast inte skriva att Casimir är ett lugnt barn, men i jämförelse med de andra vildarna så bleknade han. När han dessutom hittade på en lek som gick ut på att han var haj och alla de andra barnen sprang och aktade sig för honom fick jag nog. Då de lekt sagda lek en alldeles för lång stund i mitt tycke (och de andra barnen sprang och buffade på Casimir mer eller mindre omilt för att han skulle jaga dem) mutade jag pojkarna med en varsin glass i kaféet.

Caspar äter glass (och chokladtårta)

Den fjärde mamman (men två snälla och förhållandevis lugna pojkar och en bebis) hade redan dragit sig undan dit och väl tillbaka i lekrummet hade de vilda barnen gått och mina pojkar fick leka med de lite lugnare pojkarna istället. 

Caspar utanför Ljusteröfärjan

Vägen hem gick utan större missöden, förutom att Caspar somnade under bussresan och inte gick att väcka. När jag skulle gå av bussen vid Sergels torg blev jag därför tvungen att bära ut den sovande pojken och sätta honom på trottoaren och därefter gå in i bussen igen och hämta barnvagnen. (Jag såg till att chauffören var med på noterna så att bussen inte skulle åka förrän jag hunnit i och ur). Som tur är så är ju Casimir stor och klok och kunde hålla lillebrors hand under tiden.

Casimir lycklig med svärd

Båda pojkarna var mycket nöjda med utflykten, speciellt eftersom de fick var sitt svärd i museishoppen. Caspar tyckte dock att tåg- och bussresan var allra roligast.