Farbror Kays kalas

Farbror Kay (som egentligen är min fars kusin) har trots sin motvilja att fylla år, gått i pension till slut. Detta firades med en mottagning på Polishuset på eftermiddagen, och med en fest hemma hos Kay på kvällen.

Utanför polishuset

Min pappa, som hade kommit upp dagen till ära, mötte mamma och mig på Mälarhöjdens tunnelbana. Med sig hade han farmor varvid jag snabbt överlämnade barnen till henne och så satte vi oss på vändande tunnelbanetåg.

Glad med glasögon

Eftersom Casimir och jag hade bråkat hela dagen var jag ganska glad att komma ifrån ett tag, ifall sanningen ska fram, även om jag var lite orolig för att farmor skulle få det besvärligt med vildingarna på kvällen.

Inuti polishuset

I vilket fall som helst kom vi fram till Polishuset (bara lite försenade) och lyckades till slut även ta oss in i byggnaden. Mingel, bubbel och paj stod på menyn och jag blev presenterad för flera höga herrar i uniform. Just den biten gick väl inte så strålande, eftersom jag försökte konversera genom att säga att mina barn fått lära sig att inte stjäla och fick till svar att det är många föräldrar som skrämmer sina barn med polisen.

Kay visar den historiska polisbrickan

Kays närmaste kollegor, vilka jag träffat flera gånger tidigare, var desto trevligare. På kvällen, när vi fortsatte festen hemma hos Kay, pratade vi om allt och lite till. Kay fick också tillfälle att öppna alla sina olika presenter. Mest var det flaskor av olika slag, men även andra saker som lotter, cigarrer och operabiljetter. Den roligaste presenten var en historisk polisbricka som Kay själv designat