tisdagen den 31:e januari 2012
Huller om buller
Inläggen kommer huller om buller. Det innebär att om man vill titta på bilder från Farbror Kays kalas så måste man scrolla ner och titta på inläggen som ligger innan berättelsen om söndagen på Nationalmuseum.
söndagen den 29:e januari 2012
Söndag på Nationalmuseum
Idag har Casimir och jag varit nästan hela dagen på Nationalmuseet. Jag hade läst om att det skulle vara en visning för barn från fyra år och efter detta "Ateljé för alla" med möjlighet att skapa egna djur i lera.
Vid elvatiden hämtade jag därför min äldsta son i pulkabacken, där han och Caspar åkt Snowracer tillsammans, vartefter Casimir och jag gick till tunnelbanan. Vi blev lite sena, delvis på grund av att jag hade tagit lite för lång tid på mig på morgonen och delvis eftersom Casimir ville stava sig igenom alla skyltar på vägen, men hann ändå precis i tid till visningen (men fick skjuta på lunchen).
Under visningen fick vi leta djur i målningar och skulpturer, vilket var roligt både för barn och medföljande vuxna. Bland annat upptäckte jag att det fanns flera djur i "Karl XII likfärd"samt fick lära mig att den främste djurmålaren under 1700-talet hette Oudry.
Just "Lejonet och spindeln" en av Oudrys målningar berättade guiden mycket engagerat om, liksom Ehrenstrahls vita ekorre.
Jag hade funderat lite ifall vi skulle gå på visningen, aningen orolig för om Casimir skulle klara av att lyssna hela tiden. Det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig, Casimir skötte sig exemplariskt och verkade lika fascinerad som jag av tavlorna och den vackra omgivningen.
Efter visningen gick Casimir och jag och åt lunch i Nationalmuseums trevliga (men dyra) restaurang Atrium. Casimir åt kyckling medan jag tog det enda vegetariska alternativet som fanns.
Casimir som sett fram emot detta sedan igår kväll (då jag först väckte idén) var alldeles salig och tittade andäktigt på instruktionen från en av pedagogerna. Lite bekymrad var han över att pedagogen ifråga knådade ihop lerklumpen efter att ha förevisat hur man gör en elefant, men detta löste han snabbt genom att göra en ny.
Medan Casimir förfärdigade sin elefant, gjorde jag det enkelt för mig med min lerorm.Väl färdig med den fick jag blodad tand och fortsatte med en dinosaurie och en katt medan Casimir gjorde en orm med stora öron.
Då lerdjuren var färdiga fick vi måla dessa med akrylfärg och därefter försiktigt lägga dessa i papperskassar inför hemtransporten. På vägen hem tittade vi på konstutsmyckningarna i tunnelbanan och hade väldigt trevligt. Under hela dagen var för övrigt den enda saken vi över huvud taget hade lite olika uppfattningar om ifall vi skulle åka rulltrappa eller hiss. Sammantaget var det en helt igenom harmonisk och rolig dag.
Vid elvatiden hämtade jag därför min äldsta son i pulkabacken, där han och Caspar åkt Snowracer tillsammans, vartefter Casimir och jag gick till tunnelbanan. Vi blev lite sena, delvis på grund av att jag hade tagit lite för lång tid på mig på morgonen och delvis eftersom Casimir ville stava sig igenom alla skyltar på vägen, men hann ändå precis i tid till visningen (men fick skjuta på lunchen).
Under visningen fick vi leta djur i målningar och skulpturer, vilket var roligt både för barn och medföljande vuxna. Bland annat upptäckte jag att det fanns flera djur i "Karl XII likfärd"samt fick lära mig att den främste djurmålaren under 1700-talet hette Oudry.
 |
| Lejonet och spindeln (Jean-Baptist Oudry 1732) |
Just "Lejonet och spindeln" en av Oudrys målningar berättade guiden mycket engagerat om, liksom Ehrenstrahls vita ekorre.
Jag hade funderat lite ifall vi skulle gå på visningen, aningen orolig för om Casimir skulle klara av att lyssna hela tiden. Det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig, Casimir skötte sig exemplariskt och verkade lika fascinerad som jag av tavlorna och den vackra omgivningen.
 |
| Casimir tittar på Centaur |
Efter visningen gick Casimir och jag och åt lunch i Nationalmuseums trevliga (men dyra) restaurang Atrium. Casimir åt kyckling medan jag tog det enda vegetariska alternativet som fanns.
 |
| Casimir äter smörgås |
Mätta och nöjda begav vi oss därefter till ateljén där vi utrustades med lera, verktyg och färg - för egen djurtillverkning.
 |
| Casimir får lera |
Casimir som sett fram emot detta sedan igår kväll (då jag först väckte idén) var alldeles salig och tittade andäktigt på instruktionen från en av pedagogerna. Lite bekymrad var han över att pedagogen ifråga knådade ihop lerklumpen efter att ha förevisat hur man gör en elefant, men detta löste han snabbt genom att göra en ny.
 |
| Lycklig i ateljén |
Medan Casimir förfärdigade sin elefant, gjorde jag det enkelt för mig med min lerorm.Väl färdig med den fick jag blodad tand och fortsatte med en dinosaurie och en katt medan Casimir gjorde en orm med stora öron.
 |
| Koncentrerat arbete |
Då lerdjuren var färdiga fick vi måla dessa med akrylfärg och därefter försiktigt lägga dessa i papperskassar inför hemtransporten. På vägen hem tittade vi på konstutsmyckningarna i tunnelbanan och hade väldigt trevligt. Under hela dagen var för övrigt den enda saken vi över huvud taget hade lite olika uppfattningar om ifall vi skulle åka rulltrappa eller hiss. Sammantaget var det en helt igenom harmonisk och rolig dag.
 |
| Kungsträdgårdens tunnelbanestation |
Hemma igen visade det sig att Stora C och de andra barnen också hade varit på äventyr. De hade hälsat på hos goda vänner och dessutom köpt en massa leksaker (eftersom vännen ifråga hade utförsäljning från sin numera sålda leksaksbutik). En brandstation i lego, två riddarutrustningar och en läkarväska hade införskaffats, förutom nya barnmöbler till Caspars rum. De nya leksakerna till trots sa Casimir att "-vara med mamma i museet var allra roligast idag" när han skulle sova, vilket jag tolkade som att han hade haft en lika fantastisk dag som jag.
fredagen den 27:e januari 2012
Farbror Kays kalas
Farbror Kay (som egentligen är min fars kusin) har trots sin motvilja att fylla år, gått i pension till slut. Detta firades med en mottagning på Polishuset på eftermiddagen, och med en fest hemma hos Kay på kvällen.
Min pappa, som hade kommit upp dagen till ära, mötte mamma och mig på Mälarhöjdens tunnelbana. Med sig hade han farmor varvid jag snabbt överlämnade barnen till henne och så satte vi oss på vändande tunnelbanetåg.
Eftersom Casimir och jag hade bråkat hela dagen var jag ganska glad att komma ifrån ett tag, ifall sanningen ska fram, även om jag var lite orolig för att farmor skulle få det besvärligt med vildingarna på kvällen.
I vilket fall som helst kom vi fram till Polishuset (bara lite försenade) och lyckades till slut även ta oss in i byggnaden. Mingel, bubbel och paj stod på menyn och jag blev presenterad för flera höga herrar i uniform. Just den biten gick väl inte så strålande, eftersom jag försökte konversera genom att säga att mina barn fått lära sig att inte stjäla och fick till svar att det är många föräldrar som skrämmer sina barn med polisen.
Kays närmaste kollegor, vilka jag träffat flera gånger tidigare, var desto trevligare. På kvällen, när vi fortsatte festen hemma hos Kay, pratade vi om allt och lite till. Kay fick också tillfälle att öppna alla sina olika presenter. Mest var det flaskor av olika slag, men även andra saker som lotter, cigarrer och operabiljetter. Den roligaste presenten var en historisk polisbricka som Kay själv designat
 |
| Utanför polishuset |
Min pappa, som hade kommit upp dagen till ära, mötte mamma och mig på Mälarhöjdens tunnelbana. Med sig hade han farmor varvid jag snabbt överlämnade barnen till henne och så satte vi oss på vändande tunnelbanetåg.
 |
| Glad med glasögon |
Eftersom Casimir och jag hade bråkat hela dagen var jag ganska glad att komma ifrån ett tag, ifall sanningen ska fram, även om jag var lite orolig för att farmor skulle få det besvärligt med vildingarna på kvällen.
 |
| Inuti polishuset |
I vilket fall som helst kom vi fram till Polishuset (bara lite försenade) och lyckades till slut även ta oss in i byggnaden. Mingel, bubbel och paj stod på menyn och jag blev presenterad för flera höga herrar i uniform. Just den biten gick väl inte så strålande, eftersom jag försökte konversera genom att säga att mina barn fått lära sig att inte stjäla och fick till svar att det är många föräldrar som skrämmer sina barn med polisen.
 |
| Kay visar den historiska polisbrickan |
Katastrofalt besök på Junibacken
Vi har haft gjort ett katastrofalt besök på Junibacken, som jag berättar om lite efteråt då jag hunnit slicka mina sår.
Det började med att pojkarna och jag blev arga på varandra när vi skulle klä på oss. Om sanningen ska fram så var det mest Casimir och jag som råkade i luven på varandra, eftersom han var sur på mig då jag vägrade att säga att "bara han vunnit påklädnadstävlingen" medan jag blev sur på honom för att han skrek och bråkade och till på köpet gjorde sin lillebror ledsen.
Väl på Junibacken hade pojkarnas favoritutställning (Hellsingutsällningen med sjörövarskeppet och Bagar Bengtssons ångvält) försvunnit och ersatts med ---- ingenting. Jag visste i och för sig detta, men eftersom jag trodde att vår familj skulle vara mer eller mindre ensamma tänkte jag att det inte skulle göra så mycket. Det finns ju en hel del annat att göra på Junibacken, resonerade jag.
Stort misstag. Precis lika mycket folk som vanligt, om inte mer, på mycket mindre yta. Sura barn och trött mamma. Sämre mat än vanligt i matsaten och dessutom ingen matro. Liten pojke som tar en chokladpeng olovandes. Stor pojke som försvinner flera gånger. Ännu ilsknare mamma, som dessutom är hungrig.
Bråk på hemvägen, om påklädning och om bråk med lillebror och om för mycket ömhetsbetygelser (?) gentemot lillasyster. Ännu ilsknare mamma som försöker tala till rätta och som väser saker som "nu-är-det-så-här-att", "ifall-du-inte" och "tror-du-vi-kommer"... Lite för hårdhänt mamma och lite för arg. Ridå.
För att citera vår kära konung: "nu vänder vi blad" och lär oss förhoppningsvis av historien. Och så behåller vi minnet av hur Casimir beskyddande håller sin arm om lillebror Caspar under hela teaterföreställningen på Junibacken som det enda minnet därifrån, och glömmer allting annat.
Det började med att pojkarna och jag blev arga på varandra när vi skulle klä på oss. Om sanningen ska fram så var det mest Casimir och jag som råkade i luven på varandra, eftersom han var sur på mig då jag vägrade att säga att "bara han vunnit påklädnadstävlingen" medan jag blev sur på honom för att han skrek och bråkade och till på köpet gjorde sin lillebror ledsen.
Väl på Junibacken hade pojkarnas favoritutställning (Hellsingutsällningen med sjörövarskeppet och Bagar Bengtssons ångvält) försvunnit och ersatts med ---- ingenting. Jag visste i och för sig detta, men eftersom jag trodde att vår familj skulle vara mer eller mindre ensamma tänkte jag att det inte skulle göra så mycket. Det finns ju en hel del annat att göra på Junibacken, resonerade jag.
Stort misstag. Precis lika mycket folk som vanligt, om inte mer, på mycket mindre yta. Sura barn och trött mamma. Sämre mat än vanligt i matsaten och dessutom ingen matro. Liten pojke som tar en chokladpeng olovandes. Stor pojke som försvinner flera gånger. Ännu ilsknare mamma, som dessutom är hungrig.
Bråk på hemvägen, om påklädning och om bråk med lillebror och om för mycket ömhetsbetygelser (?) gentemot lillasyster. Ännu ilsknare mamma som försöker tala till rätta och som väser saker som "nu-är-det-så-här-att", "ifall-du-inte" och "tror-du-vi-kommer"... Lite för hårdhänt mamma och lite för arg. Ridå.
 |
| Junibacken 27 januari 2012 |
För att citera vår kära konung: "nu vänder vi blad" och lär oss förhoppningsvis av historien. Och så behåller vi minnet av hur Casimir beskyddande håller sin arm om lillebror Caspar under hela teaterföreställningen på Junibacken som det enda minnet därifrån, och glömmer allting annat.
måndagen den 23:e januari 2012
Babysång och kalas
Idag har varit en ovanligt händelserik dag. På morgonen började jag och Clarissa på babysång. För mig var det ett glad återkomst eftersom jag sedan babysången med Caspar känner både församlingsassistenterna, prästerna och vaktmästarna i Mälarhöjdens kyrka - och dessutom en och annan av de andra mammorna.
Vad som var om möjligt ännu roligare var att Clarissa verkade älska sångstunden. Till att börja med så satt hon alldeles stadigt, säkert tio minuter (ända tills jag vände mig bort en sekund och hon ramlade och slog sig vilket föranledde ett fruktansvärt skrikande). Dessutom så viftade hon och skrattade när hon såg de andra barnen och slutligen så sjöng hon med i sångerna och fragglade med hela kroppen när hon fick dansa runt.
Efter babysången åkte vi i ilfart till Skärholmen och handlade present till nästa aktivitet - Theas födelsedagskalas- vartefter jag åkte och hämtade upp pojkarna på förskolan. Slutligen så åkte vi allihop hem till Thea.
Thea, Casimirs lekkamrat på förskolan, har nämligen fyllt hela fem år. Casimir och Caspar blev därför bjudna på ett eget litet kalas, med bullar, chokladmuffins och tårta. Förutom att Caspar blev väldigt ledsen över att behöva skiljas från det paket med träpärlor som han skulle överlämna till Theas lillasyster Lova (Casimir lämnade villigt och glatt presenten med pärlhalsbands-kit till Thea) så gick allting fantastiskt bra. Barnen satt fint vid sina platser, åt, pratade och var snälla och artiga (!) mot varandra. Mamma Elin och jag kunde lugnt luta oss tillbaka och ägna åt oss att prata om vuxensaker (under förutsättning att vi åt en och annan trolldegskorv ibland).
På kvällen, efter "middag" på kvarterspizzerian, hämtade vi mormor på Centralstationen. Båda pojkarna var strålande lyckliga och Caspar formligen flög i mormors famn.
 |
| Suddig bild tagen med mobilkamera |
Vad som var om möjligt ännu roligare var att Clarissa verkade älska sångstunden. Till att börja med så satt hon alldeles stadigt, säkert tio minuter (ända tills jag vände mig bort en sekund och hon ramlade och slog sig vilket föranledde ett fruktansvärt skrikande). Dessutom så viftade hon och skrattade när hon såg de andra barnen och slutligen så sjöng hon med i sångerna och fragglade med hela kroppen när hon fick dansa runt.
Efter babysången åkte vi i ilfart till Skärholmen och handlade present till nästa aktivitet - Theas födelsedagskalas- vartefter jag åkte och hämtade upp pojkarna på förskolan. Slutligen så åkte vi allihop hem till Thea.
 |
| Födelsedagsbarnet |
Thea, Casimirs lekkamrat på förskolan, har nämligen fyllt hela fem år. Casimir och Caspar blev därför bjudna på ett eget litet kalas, med bullar, chokladmuffins och tårta. Förutom att Caspar blev väldigt ledsen över att behöva skiljas från det paket med träpärlor som han skulle överlämna till Theas lillasyster Lova (Casimir lämnade villigt och glatt presenten med pärlhalsbands-kit till Thea) så gick allting fantastiskt bra. Barnen satt fint vid sina platser, åt, pratade och var snälla och artiga (!) mot varandra. Mamma Elin och jag kunde lugnt luta oss tillbaka och ägna åt oss att prata om vuxensaker (under förutsättning att vi åt en och annan trolldegskorv ibland).
 |
| Barnen kalasar |
På kvällen, efter "middag" på kvarterspizzerian, hämtade vi mormor på Centralstationen. Båda pojkarna var strålande lyckliga och Caspar formligen flög i mormors famn.
söndagen den 22:e januari 2012
Söndag i pulkabacken
Det har kommit några centimeter snö under natten och morgonen vilket gjort att vi tillbringat stora delar av dagen utomhus.
 |
| Världens vackraste barn? |
På förmiddagen pysslade Stora C i garaget, vilket blivit något av en helgtradition för honom. Under tiden byggde pojkarna och jag en snölykta (med mindre framgång) samt gjorde snöänglar (med lite mer framgång).
Efter att snölyktan färdigställts (rasat ihop, byggts upp igen, slocknat och så slutligen demolerats helt och hållet) och vi ätit lunch, bestående av potatis- och purjolökssoppa med frasvåfflor till efterrätt, gick vi till pulkabacken.
 |
| Snölyktan beundras |
Efter att snölyktan färdigställts (rasat ihop, byggts upp igen, slocknat och så slutligen demolerats helt och hållet) och vi ätit lunch, bestående av potatis- och purjolökssoppa med frasvåfflor till efterrätt, gick vi till pulkabacken.
 |
| Caspar tittar på snön |
I pulkabacken hade stora delar av Mälarhöjdens befolkning samlats och Caspar och Casimir fick sitt lystmäte av att åka utför. På lite drygt ett år så har pojkarna utvecklats oerhört och såväl Casimir som Caspar drog upp sina åkdon själva i backen, utan minsta knot.
 |
| Eftermiddag i pulkabacken |
Clarissa var vaken i stort sett hela tiden och tittade storögt på alla barnen som åkte i backen. Hon såg ut som hon gärna hade velat åka pulka också och viftade med armarna när Caspar eller Casimir åkte förbi henne.
 |
| Clarissa i vagnen |
Medan Caspar stretade uppför och åkte ner ett oräkneligt antal gånger, experimenterade Casimir mer med färdvägen. I början startade han och Caspar på samma ställe, en bit upp i backen, men efter hand blev Casimir allt djärvare. I slutet körde han längst uppifrån berget och styrde emellan olika hinder på vägen ner. Det var dock ingen tvekan om att han hade full kontroll över snowracern.
 |
| Caspar åker pulka |
Efter att ha tillbringat eftermiddagen i pulkabacken gick vi hem och badade bubbelbad. Det faktum att Caspar drog hem sin pulka alldeles själv, utan att klaga, gjorde att jag nästan förlät honom för att han därefter hällde ut en hel flaska badolja.
lördagen den 21:e januari 2012
Middag ute
Vi har ätit middag ute! Snälla farmor och farfar erbjöd sig som barnvakter och medan pojkarna fick måla sina nyförvärvade piratsvärd passade Stora C och jag på att äta indisk mat på favoritrestaurangen Happy India.
Under dagen hann jag med att handla mat med Caspar samt att köpa akrylfärg (till svärden) i Liljeholmen tillsammans med Casimir .
 |
| Casimir målar sitt svärd i guld |
Under dagen hann jag med att handla mat med Caspar samt att köpa akrylfärg (till svärden) i Liljeholmen tillsammans med Casimir .
 |
| Stora C på Happy India |
När vi kom hem sov alla tre barnen och huset var betydligt renare än när vi lämnade det. Stora C och jag var rörande eniga om att vi borde gå ut oftare...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
